onsdag, september 17, 2008
Om dokumentären
Dokumentären igår var 1 timme och 50 minuter fantastisk TV. Sabine föddes med autism och levde självständigt i många år. Var en väldigt vacker kvinna som älskade att spela piano.. Efter tonåren blev hon väldigt aggressiv vilket gjorde det svårt för hennes mamma att ta hand om henne. Omständigheterna, brist på plats på boende, gjorde att hon "vårdades" på sjukhus i fem år. När hon lämnade sjukhuset var hon en helt annan människa, beroende av både personlig omsorg och mängder av medicin. Dokumentären är gjord och filmad av Sabines syster och rekommenderas varmt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det var ett inslag på svenska nyheterna i går om att just autistiska barn och barn med Aspberger behandlas med Risperdal, och att de får förfärliga biverkningar. Barnen som bodde på Mikaelsgården (tror jag det hette) mådde bra helt utan mediciner tydligen. Men jag tyckte de förenklade det hela, just med att det finns så få bra vårdplatser, att de flesta faktiskt bor hemma i sin egen familj som måste fungera och ofta med andra syskon. Och då kanske det är bättre med medicinering så att extremt aggressiva barn ändå kan bo i en kärleksfull miljö när det nu inte finns en pedagagiskt korrekt? Jag vet inte, men jag funderade på det. Är inte insatt egentligen och har aldrig jobbat med autistiska barn/vuxna.
Jag har själv jobbat med unga vuxna på Risperdal och tycker mig ha sett bra resultat av det. Tycker generellt att medicineringen av autister i Sverige är bra, åtminstone är det min erfarenhet från de jag jobbat med. Aggressiva människor med autism behöver först och främst medel att förstå sin omvärld och det kan vara genom bilder / tecken / symboler som man gör ett schema av varje dag så personen vet vad som kommer hända och vad som ska göras. I många fall kan medicinering komplettera och vara ett sätt att skapa ett mer stabilt känsloläge och det kan fungera jättebra! Jag är absolut inte emot det och är glad att det sker regelbundna kontroller av om medicineringen är på en korrekt nivå.
I Sverige finns (tror jag) mycket vårdplatser och de hade alla varit bra om inte personalen varit så katastrofal. Jag har jobbat i totalt 5 år på boenden (medan jag pluggade och strax efter och även nu som extra) och jag har anmält personal på nästan alla ställen jag jobbat på, pga stölder och olika typer av övergrepp (muntliga och fysiska). Det är skrämmande! Min förhoppning är att en dag öppna ett boende för människor med sociala handikapp men då med personal som är kunnig om och intresserad av målgruppen!
Emma, ring mig då när du öppnar det! jag är på :) /Lisa B
VA!? Menar du att det är SÅ MÅNGA i personalen som är så urusla? Ett och annat rötägg finns ju lite överallt, men så många! Här i Sverige? Det är ju förfärligt. Och om du har polisanmält måste det ju ha framkommit till Socialstyrelsen! Det är väl de som har huvudansvar? Att de inte gör någonting!
Vad ledsen man blir. Inte konstigt att föräldrar vill ha sina barn hemma, att låta dem bo någon annanstans kommer ju bara på tal om de kan få ett bättre liv än hemma. Ja, alltså det där lät ju knäppt, men du förstår säkert vad jag menar.
Skicka en kommentar