onsdag, september 07, 2011

Första avskedet


Den 12e augusti hade jag mer ont i magen och fler tårar i ögonen än vad bilden ovan ger sken av. Våra bästa aberdeenvänner, vår extrafamilj och våra allra viktigaste människor här, packade ur en nysåld lägenhet, packade en liten lastbil och flyttade hem till Dublin. Aj. Nya äventyr väntar dom där och förhoppningsvis har vi snart möjlighet att åka och hälsa på dom. Men ändå. Aj!

Sedan dess har livet här varit lite gråare och lite tristare. Men det blir bättre och roligare och dom har det jättebra där dom är nu. Jag tänker att det är en bra sak att jag saknar dom eftersom det innebär att jag tycker mycket om dom. Dessutom har de ju inte försvunnit från mitt liv bara för att de nu är längre bort. Och vi har det jättebra där vi är såklart.


Som om inte det vore nog så skulle det ju också tas farväl av Gustavs förskola... Men det får jag berätta om sen för nu är det dags att lämna Gustav i skolan och gå på coffee morning med Judy och lilla Ellys...

3 kommentarer:

Petchie75 sa...

Det är alltid trist och sorgligt att ta farväl av goda vänner som flyttar vidare. Det har jag gjort ett antal gånger här i Bryssel och det är INTE kul. Men man får tänka som så att de finns kvar, någonannanstans och så får man se till att hålla kontakten, och åka hälsa på. inte samma sak men sånt är livet :-( Och så får man försöka hitta nya vänner, som gör livet soligt och glatt igen trots att man tycker att man egentligen inte "behöver" fler vänner, men om de befinner sig på fel ställe...
Härliga bilder, hoppas att Gustav inte glömmer sina fina vänner som flyttat!
Stor kram

Saltistjejen sa...

Ååå jag KÄNNER verkligen MED ER!!! Sådant är så jobbigt. Så hemskt. När sådant händer i mitt liv blir jag plötsligt 3 år igen och bara HATAR förändring!!!!! Jag vet såklart att även vi kommer stå inför sådana faktum och det känns inte kul. Redan nu i början av sommaren drog ju en av de familjer vi umgåtts mest med här. En av de i "vårt sköna gäng". Så sorgligt. Visst har vi kontakt, men det blir ju ändå inte riktigt samma sak. Nu ska vi iallafall semestra allihop i höst vilket jag ser galet mycket fram emot!!! Just sådana vänner är värt sååå mycket när man är långt från hemländer och familjer där.
Hoppas att ni kan fortsätta ha bra kontakt med era vänner trots avstånd.
Stor KRAM!!!

Emmama sa...

Petra: Usch, visst är det jobbigt! Tror det är vanligt att man umgås med människor i samma situation, människor som också bor nånstans just nu men inte för alltid.. och då blir det ju så att det flyttas lite hit och dit. Barnen brevväxlar redan och vi hoppas få ihop en träff redan i höst. Dublin verkar coolt så håll tummarna.. :) Kram kram!

Saltistjejen: Jag minns att jag läste "mellan raderna" att nåt liknande verkade hända hos er eftersom ni hade nån farvälmiddag du skrev om i bloggen. Men visst, man kan hålla kontakten och göra det bästa av det! Härligt med er gemensamma semester ni har att se fram emot! Kram kram!