Idag ska jag blogga lite om en tand. Jag ska blogg om den tand som, kändes det som i alla fall, gick mitt av när jag satt och åt yoghurt och müsli på jobbet i söndags morse. Innan jag ringde mamma och pappa och grät (ja, ibland går man tillbaka till baby mode...) fick jag rådet av en sjuksköterska på NHS 24 (som är den tand- och sjukvård man ringer på kvällstid och helger när allt annat är stängt) att köpa ett så kallat dental first aid kit (första hjälpenkit för tänder) och själv göra en tillfällig lagning och sen ringa min egen tandläkare på måndag morgon. Har man inte väldigt ont är det detta de råder till men har man väldigt ont får man givetvis en tid redan under helgen. Eftersom jag jobbade och var ensam på jobbet ringde jag min goda vän Sarah som strax därefter tog sin lilla tvååring under armen och susade iväg till Boots och köpte ett kit till mig. En halvtimme senare stod hon på mitt kontor och gemensamt lagade vi min tand. Allt går att lösa, med andra ord.
Jag kan inte komma på att jag sett såna här kit i Sverige men visst är det en bra sak att ha hemma när nåt går galet och det är mitt i helgen eller sent en kväll. Det innehåller en rengöringslösning samt bomullstops man kan rengöra den skadade tanden med, en burk med en lösning man kan förvara en tappad/utslagen tand i tills dess man kommer till tandläkaren samt en burk med tillfällig lagningspasta som man fyller en tand med om en lagning / plomb ramlar ut (funkar till exempel när man "lånar" sina barns lördagsgodis och man tappar en plomb på kuppen.. jadå lilla mamma, jag minns nog...). Denna kostade ca 90 kronor.
Igår fick jag i alla fall en tid hos tandläkaren och tack och lov var tanden inte alls så skadad som jag varit rädd för. Det hela gick att lösa lätt som en plätt.
Hade jag varit mer lättstött hade inte tyckt det var lika roligt som jag gjorde när min härliga tandläkare gapskrattade åt vår lagning som han tyckte var mycket "unik". Och ni kan säkert tänka er hur svårt det är för en tandläkare som gapskrattar att borra bort en mycket unik lagning i en tand samtidigt som patienten skrattar minst lika mycket....
Men slutet gott, allting gott...
