tisdag, februari 22, 2011

Om en tand


Idag ska jag blogga lite om en tand. Jag ska blogg om den tand som, kändes det som i alla fall, gick mitt av när jag satt och åt yoghurt och müsli på jobbet i söndags morse. Innan jag ringde mamma och pappa och grät (ja, ibland går man tillbaka till baby mode...) fick jag rådet av en sjuksköterska på NHS 24 (som är den tand- och sjukvård man ringer på kvällstid och helger när allt annat är stängt) att köpa ett så kallat dental first aid kit (första hjälpenkit för tänder) och själv göra en tillfällig lagning och sen ringa min egen tandläkare på måndag morgon. Har man inte väldigt ont är det detta de råder till men har man väldigt ont får man givetvis en tid redan under helgen. Eftersom jag jobbade och var ensam på jobbet ringde jag min goda vän Sarah som strax därefter tog sin lilla tvååring under armen och susade iväg till Boots och köpte ett kit till mig. En halvtimme senare stod hon på mitt kontor och gemensamt lagade vi min tand. Allt går att lösa, med andra ord.
Jag kan inte komma på att jag sett såna här kit i Sverige men visst är det en bra sak att ha hemma när nåt går galet och det är mitt i helgen eller sent en kväll. Det innehåller en rengöringslösning samt bomullstops man kan rengöra den skadade tanden med, en burk med en lösning man kan förvara en tappad/utslagen tand i tills dess man kommer till tandläkaren samt en burk med tillfällig lagningspasta som man fyller en tand med om en lagning / plomb ramlar ut (funkar till exempel när man "lånar" sina barns lördagsgodis och man tappar en plomb på kuppen.. jadå lilla mamma, jag minns nog...). Denna kostade ca 90 kronor.
Igår fick jag i alla fall en tid hos tandläkaren och tack och lov var tanden inte alls så skadad som jag varit rädd för. Det hela gick att lösa lätt som en plätt.
Hade jag varit mer lättstött hade inte tyckt det var lika roligt som jag gjorde när min härliga tandläkare gapskrattade åt vår lagning som han tyckte var mycket "unik". Och ni kan säkert tänka er hur svårt det är för en tandläkare som gapskrattar att borra bort en mycket unik lagning i en tand samtidigt som patienten skrattar minst lika mycket....
Men slutet gott, allting gott...

5 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Vilken tur att det gick bra till slut! Och ett sådant kit verkar väldigt bra att ha hemma Har dock inte sett sådana här i landet där man annars kan köpa kit till eller mot det mesta. Som t ex enkla drogtester. eller annat smått o gott.... ;-)
Men kanske finns de bara det att jag inte tittat efter?
kram!!

Trillingnöten sa...

Superpraktiskt! Det där skulle ju finnas här också...varför är vi så sega med såna där praktiska manicker?

Fransyskan sa...

Åhhh din stackare! Det finns INGET värre än tandvärk! Jag har fortfarande inte glömt den smärtan jag gick med i närmare ett år (!) när jag fick en fraktur i en tand och dom inte hittade den. Tillsist drog dom ut eländet. Resultat: Glugg. Jag vägrar låta en tandläkare komma nära min mun igen för att sätta in en ny dyrgrip).
Jag hade gett vad som helst för ett sånt där kitt om jag inte kunnat få tag på en tandläkare!

Helena sa...

vilken smart sak

Emmama sa...

Saltis: Jamen vad fiffigt att kunna kolla vad man tagit om man blir osäker.. :) Detta är helt klart en smart sak att ha hemma.. :) Kram!

Trillingnöten: Visst är det smart! Ja lite mer entreprenörsanda hade inte skadat ett dugg.. Kram!

Fransyskan: Tack och lov hade jag inte ett dugg ont, det var mer obehagligt att det satt en liten bit som uppenbarligen var lös. Som när man var liten och hade en lös tand men med känslan att så här ska det ju INTE alls vara när man är 30... Jag får börja sälja genom bloggen tror jag.. :) Kram!

Helena: Precis, supersmart! Kram!