En liten pojke vi alla känner har blivit utsedd till veckans stjärna på förskolan. Det är nåt så vansinnigt rart att det finns en liten flicka på samma förskola som röstade på Gustav för att han är "handsome". Och en annan för att han "makes things". De där små kommentarerna värmde mitt hjärta så mycket det bara var möjligt. Och Gustav fick veta att jag håller med om varenda enda kommentar.
Såna här utmärkelser får han njuta av så länge han kan. När han nångångsåsmåningom börjar skolan i Sverige finns nog inte såna här "tävlingar". För där tänker man på de som inte bli valda och på de som bli valda sist. Och den tankebanan värmer liksom utmärkelsen ovan också mitt hjärta...
Vad säger ni? Och hur är det där ni bor? Utmärkelser eller inte, pros and cons?
9 kommentarer:
Såklart att detta värmer i mammahjärtat! Så fint av barnen. Jag tycker att alla former av popularitetstävlingar är väldigt svårt...ska det finnas på arbetsplatser? Veckans medarbetare liksom?...och i skolan. Svårt svårt alltså. Helst vill jag ju att alla barn ska få känna sig som stjärnor och få veta varför av sina vänner...Kram
Å vad fint! Jag förstår båda tankarna faktiskt. Det att aldrig bli vald är hemskt. MEN jag skulle kunna känna lite att man som lärare kanske kan försöka få till ett system där alla åtminstone någongång får utmärkelsen? Kanske kan man ha olika "kategorier" eller så? Vet inte, men kan tänka mig att det för alla barn skulle värma mycket att få något sådant.
G är iallafall både handsome och ja han verkar ju vara en sådan som make things så jag tycker att alla som röstat trffat mitt i prick!
Var stolt mor nu!!! :-)
Kramar!!
ps så ni funderar på att flytta tillbaks till Sverige när G börjar skolan alltså?
Jag forstar och tanker pa bada satten tror jag. Tycker du ska vara varm och stolt i mammahjartat over hans utmarkelse. For sakert ar han valdigt stolt sjalv?
Lite for mycket focus ligger pa just utmarkelser och diplom av olika slag i Nils skola. Det blir liksom lite for mycket tavnling redan fran en ung alder. Men... det hindrar inte att jag blev valdigt glad for honom den veckan det var hans tur att vara 'star' i skolan. Varje vecka har de ett nytt tema och lararna far nominera de som de tycker utmarkt sig sarskilt i det temat. Nils blev vald da det handlade om: Kindness through and through.
Det tyckte jag var ett bra tema att bli vald i! :-)
Men... visst forstar jag samtidigt tanken pa att ibland kanske de eviga utmarkelserna gor fler ledsna an antalet barn som blir glada... Det kanns ju inte kul att inte bli vald!
Kram!
Inte konstigt att Gustav blev vald! Håller med EH, fast jag har inte fått leka så mycket med honom - än i alla fall : )
Man kan mycket väl ha utmärkelser, tycker jag. Men det kan också vara viktigt att den som har varit Star inte är valbar nästa gång, tills man har gått varvet runt. Eller nåt. I skolan kan det ju funka som ett bete att anstränga sig, och lärarna måste se till att kunna dela ut utmärkelsen till alla, för NÅGONTING. Man måste inte sätta upp regler att man ska ha x rätt på provet, man kan hitta på ny orsak varje gång.
När i mars kommer ni, förresten?
Kramar!
Lia: Ja det värmde verkligen! Men visst ska alla ha den där omnämningen - och gärna samtidigt... När de hade tävling om månadens anställd på förskolan så morrade jag lite.. speciellt eftersom det var vi föräldrar som skulle rösta - vad vet vi? Vad som spelar roll är vad barnen tycker och det är faktiskt ingen popularitetstävling... Kram!
Saltistjejen: Håller helt med.. och här verkar det vara så att alla kommer bli vald nångång, ingen har varit veckans stjärna två ggr utan det finns nog nåt system bakom det. Men jag gillar inte tanken på att någon kanske just nu funderar på när de äntligen blir deras tur.. Ja vi tänker att flytta hem nångång när det passar med jobb osv men det kommer inte ske närmaste året tror jag inte.. Kram!
Millan: Ja vilka fina utmärkelser för Nils, verkligen! :) Klart man blir glad men jag är som du, lite splittrad. Jag tror att konkurens kan leda till "utveckling" rent generellt men tror också det kan slå ut saker i onödan.. Kram!
Marianne: Jag håller med, klart han är handsome! :) Tror alla kommer få denna utmärkelsen nån vecka - annars jäklar! ;) Vi kommer den 17e mars och stannar till 3e april! Tjoho! Kram!
Jag tror väldigt mycket på utmärkelser av alla dess slag. När vår äldsta började i Kindergarten och fick en isglass en fredag för att han kämpat så hårt den veckan i skolan så dog nästan en av mina vänner i Sverige när jag berättade det. Ojoj, tänk på de andra stackarna var hennes kommentar. I Sverige ska allt vara så lika men så ser ju inte livet ut sen?
Våra barn går i Australiensisk skola, där delas varje vecka ut 3 merit cards ut på fredagar på assembly. Då kan man få för att man är sådan fin kompis, duktig i skolan eller för att man kanske klarade av att vara tyst hela assemblyn. Alla kan få för det man är bra på.
När man samlat ihop 5 cards får man skolans flagga. Min stora kille var först av alla att få flaggan och jag minns hur alla barnen kom springande fram till mig och berättade hur stolta och glada för honom som skulle få flaggan.
Kanske vi svenskar har lite att lära sig där? Kanske måste vi lära oss att bli glada för andras framgångar utan att bli så avundsjuka. Kanske måste man börja tidigt och kanske det därför är viktigt att inte behandla alla barn lika så de lär sig.
Detta är bara ett av alla belöningssystem. Vår skola fungerar otroligt bra pga detta. Barnen är så motiverade, väluppfostrade och har så bra sjävförtroende.
Det var lite tankar från Australien.
Fin blogg, smygläser lite då och då;-)
Det där kanske jag ska starta med i min klass!! Jättekul!
Anna: Välkommen hit, kul att du läser!! :) Håller med till viss del, absolut! Men det där om den svenska avunsjukan är jag lite osäker på.. Det pratas mycket om den och om jante och till stor del kan jag hålla mig - tro mig! Men jag tycker inte skolans roll behöver vara att lära barn hur orättvis världen är, tvärtom. Det jag älskar med svenskheten är det här "likatillalla"-tänket. Och jag tror det är så himla viktigt att det där barnet som också har det jättejobbigt hemma / med kompisar dessutom blir vald sist på gympan eller aldrig får isglass eftersom det han, med sina förutsättningar, inte lyckas med allt det där som kanske ditt och mitt barn klarar. Jag menar inte att du inte tänker så här såklart men det är så lätt rent generellt att vi med all världens förutsättningar pratar om den uppmuntran våra barn behöver för sina gärningar utan att se att de redan får så mycket hemma också. Alla måste lära sig simma innan vi lär några simma långt, tycker jag... Jag kan babbla om detta i evigheter som du märker.. :) Gillade din kommentar - skriv fler! Kram!
Trillingnöten: Ja det finns en massa kul uppmuntrangrejer att göra. Att alla får en speciell veckans kompis tex och då är ju alla med samtidigt vilket jag gillar. Kram!
Jag tycker det är bra att premieras. Utmärkelser=bra.
Man kan ju göra det så att alla få utmärkelser. Att alla måste säga något om de andra i gruppen.
Skicka en kommentar