Just nu är det för första gången kul att prata svenska, tycker Gustav. Från att ganska ofta tjata om att jag väl pleeeeease kan översätta de svenska godnattsagorna vid läggdags - alltid bemött av ett nej - till att nyfikenheten och intresset verkligen finns där nu - äntligen! "Jag är bra på att prata svenska och det är riktig rrrrrolig faktisk" sa han plötsligt till mig och min mamma en av de sista dagarna i Sverige i somras. Nästan helt korrekt och med en tupps stolthet i rösten. Idag har han sin härliga tjejkompis W på besök efter skolan. Hon som berömde våra gardiner första gången hon var här, det glömmer jag aldrig! Som alltid när hon är här har de ätit pannkakor med lönnsirap till mellis. Nu har de lekt med hama-pärlor en sekund, sett en sekund av en ScoobiDoo-film, byggt med lego en sekund och gjort massa annat med samma tidsintervall. Full rulle! Och så plötsligt hör jag en massa svenska ord från Gustavs rum. Han babblar på för fullt och hon skrattar och undrar vad han säger. Då blir det såklart ännu roligare och han säger ännu fler ord, såna jag visste att han förstår betydelsen av men inte sagt själv förut.
Detta med tvåspråkigheten kan man skriva spaltmeter om. Och jag kommer säkert återkomma till det. Men så länge är jag bara jätteglad att det verkar ha släppt lite mer med pratet och inte bara förståelsen.
3 kommentarer:
Så himla lustigt!! Jag hade tänkt skriva ett nästan identiskt inlägg om Nils o Sofia. Sofia har efter att ha vägrat svenska totalt börjat visa ett stort intresse! Nils har alltid varit bra på att prata svenska när vi är i Sverige men eftersom han väldigt sällan svarat mig på svenska så har han inte riktigt haft något flyt. Tills nu! Sen vi kom tillbaka från Sverige så pratar han massor o svarar mig på svenska så mycket han kan.
Min glädje vet inga gränser :-)
Vad härligt att det släpper! Ja jag tror ju att det bara är bra att kunna fler språk redan från början, i det långa loppet. Och det är ju det långa loppet man är vuxen i, barn är man bara i ett kort lopp. Så det kommer att bli jättebra för alla era barn, tror jag!
Kram!
Vad jag har förstått så är det vanligt att barnen vägrar svara på det "andra" språket, men om man är tålmodig och ihärdig så släpper det. man ska inte ge upp :o)
Skicka en kommentar