Om språk

Ganska plötsligt har Gustav blivit jätteroad av att prata svenska - vilket glädjer mig! Tidigare har han varit ganska nöjd med att satsa på sin engelska (som är hans starkaste språk) och med att förstå allt och prata litegrann av både svenskan och swahilin. Och så läser han ju franska på förskolan som ännu en bonus. Plötsligt är det dock så himla kul att svengelska fram att "jag mycket hungrig" och "jag tycka vi ska titta TV nu mummy". Spännande utveckling och det är bara med mig han pratar så, han verkar veta att svenska inte är pappas språk. Min vardag här är på engelska och jag och M har alltid pratat mest engelska med varandra och av bara farten pratar vi alla ibland engelska. Men, jag kämpar med att komma ihåg att prata bara svenska och det är kanske det som ger utdelning, det verkar så..? Det är så viktigt att han kan svenskan och är trygg också i den.

På tal om att prata måste jag berätta om en söt händelse från helgen. Min pappa hade stort gille hemma i Älmhult då det snart är hans födelsedag (vilket ju OSÖKT får mig att tänka på att jag fyller år nästa torsdag..). Kalasgästerna ringde till Gustav på Skypen med webkameran igång och Gustav kunde förfärad konstatera att mormor och morfar hade kalas - utan att ha bjudit honom!

Pappa bad mig idag förklara för Gustav att han ju visst var bjuden med att avståndet var för långt denna gång. Jag kan meddela att hälsningen är framförd och att han verkar acceptera detta! Detta baaaaarn!

Ännu mera Sverige och så lite engelska

Är så glad att jag lyckades boka om vår resa till Sverige och nu kan åka några dagar innan vi tänkt! Det hände på en minut nu i eftermiddags och jag sa till tjejen på SAS att jag älskade henne när jag fick veta att det gick att boka om, för bara 800 kronor. Det var kanske lite väl men att visa uppskattning är ju fint. Redan är vi bjudna på lunch och fika hos några av våra bästa vänner i Göteborg och jag ska försöka planera minutiöst för att hinna med allt och alla som jag saknar!

Idag är det stora mötesdagen på jobbet verkar det som. Har möte på möte på möte. Måndagen innebar för övrigt veckans viktigaste möte. Varje gång vi skrivit klart en utredning om en familj vi ska jobba med ska denna presenteras inför de höjdare som beslutar om pengar till vår organisation. Man är inte så himla stor i hatten när man ska presentera en stor rapport med svåra ord på ett språk som bara nästan känns som sitt eget. Men det gick bra! Sådana situationer får mig mycket att fundera över min engelska och jag vill att det ska bli så bra som möjligt... Har haft mycket tankar om språk på sistone och har flera gånger märkt att jag tänkt på engelska. Har tänkt "hur ska jag nu säga detta och detta på engelska" till personer som jag pratar svenska med. Vet inte alls hur det kommer sig. När jag var i Sverige senast pratade jag med en kompis om detta att bo i ett annat land och hela tiden prata sitt andraspråk. Att man kan känna att det är svårt att vara sig själv på ett språk man inte känner sig helt kompis med. Nu känner jag mig så pass hemma i engelskan att jag mer eller mindre aldrig känner att jag inte kan uttrycka det jag vill men att precis kunna formulera en känsla eller veta exakt alla tolkningar av ord är jättesvårt. Det har hänt då och då att jag med all kärlek använt ord som jag fått veta har en annan klang än vad jag trott. Det är bara att kämpa på, våga göra fel och ha människor man kan fråga om hur det ska vara omkring sig. Mycket av de här tankarna tror jag kommer för att jag är så nära att vara helt helt flytande i engelska. När man är långt ifrån helt hemma i ett språk bryr man sig inte om detaljer utan mer om helheten och så var det för mig förrut. Jag ville kunna säga det jag ville så att folk förstod. Nu vill jag ha det perfekt.


Så det var väldigt roligt när jag i en rapport förra veckan skrev om en mamma som var mån om att hennes flicka skulle ha good manors. När jag ju menade att hon skulle ha good manners.


Lite skillnad på herrgårdar och hyfs.. Man lär så länge man lever.


Har ni andra expats samma upplevelser? Har ni också känt er lite "stympade" ibland när ni inte känt att ni kunnat uttrycka precis vad ni ville? Och hur hemma är du i det språk som talas där du bor?