Om språk

Ganska plötsligt har Gustav blivit jätteroad av att prata svenska - vilket glädjer mig! Tidigare har han varit ganska nöjd med att satsa på sin engelska (som är hans starkaste språk) och med att förstå allt och prata litegrann av både svenskan och swahilin. Och så läser han ju franska på förskolan som ännu en bonus. Plötsligt är det dock så himla kul att svengelska fram att "jag mycket hungrig" och "jag tycka vi ska titta TV nu mummy". Spännande utveckling och det är bara med mig han pratar så, han verkar veta att svenska inte är pappas språk. Min vardag här är på engelska och jag och M har alltid pratat mest engelska med varandra och av bara farten pratar vi alla ibland engelska. Men, jag kämpar med att komma ihåg att prata bara svenska och det är kanske det som ger utdelning, det verkar så..? Det är så viktigt att han kan svenskan och är trygg också i den.

På tal om att prata måste jag berätta om en söt händelse från helgen. Min pappa hade stort gille hemma i Älmhult då det snart är hans födelsedag (vilket ju OSÖKT får mig att tänka på att jag fyller år nästa torsdag..). Kalasgästerna ringde till Gustav på Skypen med webkameran igång och Gustav kunde förfärad konstatera att mormor och morfar hade kalas - utan att ha bjudit honom!

Pappa bad mig idag förklara för Gustav att han ju visst var bjuden med att avståndet var för långt denna gång. Jag kan meddela att hälsningen är framförd och att han verkar acceptera detta! Detta baaaaarn!