Det är finfint att ha goda vänner i Dublin. I Irland? På Irland? Marianne och Olgakatt, hur sjutton var det nu? Vi besökte våra vänner i oktober förra året och hade en jättefin långhelg med de människor som jag alltid tror vi kommer minnas som våra bästa vänner från aberdeentiden...
I Dublin kan man hyra en cykel här och där. När man är klar med den lämnar man tillbaka den på ett annat härochdär-ställe. Fiffigt värre.
I Dublin blir man bjuden på Halloweenfest på Astrids skola och där kunde man göra massa kul experiment för att vinna poäng. Poängen omvandlades senare till en godispåse. Fiffigt!
I Dublin kan man också stödja gatukonstnärer och dansa till bra DVD-er. Superfiffigt!
Ett enda stort ABER finns det med Dublin. Det är att man sen måste åka därifrån och inte alls veta när man ska ses igen. Och bilden på dessa tre ledsna barnen är gripande på nåt sätt. Oj vad de saknar varann. Och det var bara knäpptysta när det var dags att säga hejdå och Sarah skulle skjutsa oss till flygplatsen. Helt knäpptysta. Och så sådär ledsna.Tur att man kan skriva brev och skicka stickers, småbilar och hårspännen till varann.
4 kommentarer:
Ååå det kniper i hjärtat vid sista bilden. Just SÅ är det ju. För både stora och små när man måste säga hejdå. Och för barnen är det nästan värst eftersom de lever i en annan "tidszon" på något vis och ett par månader eller mer är en hel livstid för dem...
Men att HA sådana vänner är sååå värdefullt oavsett var i världen de befinner sig och hur ofta eller sällan man ses.
Kram!!!
Men åh, vilken talande bild. ;(
Härligt med fina vänner i varje fall. Som alltid finns där. Även om de är lite långt bort.
Vissa vänner är så slitstarka att det inte gör så mycket att det ibland blir litet långt emellan mötena - det är den bästa sorten!
Har för mig att vi enades om "i Irland", eller?
Det kanske beror på om man menar nationen eller ön......
Saltistjejen: Håller med om allt du skriver! Man längtar och saknar men åtminstone förstår man som vuxen mer om tid och rum, vilket hjälper! Kram!
Anna: Precis.. det är alltid där, bara lite längre bort! Kram!
Olgakatt: Ja det var väl så vi sa..? :) Håller med, det är finaste sorten! Kram!
Skicka en kommentar