Jag har gått runt med ilska i kroppen denna veckan och det är ju inte bra. Anledningen är en incident från när vi checkade in på Kastrup i söndags. Jag förklarade då för damen där att jag inte visste om vi skulle checka in 4 eller 5 bagage eftersom jag var osäker på vad väskorna vägde. Jag förklarade att jag kan ha kabinväskan som handbagage om det övriga vad för tungt, annars kan jag checka in den också. Ville ju såklart undvika avgift för extra bagage.
Du ska veta vad ditt bagage väger och hur mycket du får ha med dig, sa damen.
Det förstår jag är det ideala sa jag men kan vi kolla vikten innan vi bestämmer vad jag checkar in.
Du ska veta vad ditt bagage väger och hur mycket du får ha med dig, sa damen igen.
Okej. Hon checkade in de stora väskorna och skickade iväg dom. Plötsligt checkar hon också in den lilla kabinväskan, skickar iväg den på stora bandet och säger att jag redan har för mycket vikt och kommer få betala för resten om jag inte väljer att låta det (en bilbarnstol och en stor backpackerryggsäck) vara kvar på Kastrup. Jag ber om att få tillbaka kabinväskan, stuva om saker från stora ryggsäcken och lägga lite i den tomma ryggsäck vi har med oss.
"För sent nu. Jag har redan skickat iväg den. Jag vet ju inte vart den är nu. Du ska veta vad ditt bagage väger och hur mycket du får ha med dig."
Resultatet: Avgift för 17 kilo extra bagage och en halvtom handväska som vårt enda handbagage. Tre personer med mer eller mindre INGET handbagage och HEJDÅ till 1440 danska kronor. Jag blev så arg att jag grät hela vägen till SAS-luckan där jag ombads överklaga om jag inte var nöjd med servicen men så länge ändå måste betala.
Vilken onödig situation! Hon kunde väl vägt våra väskor, berättat totalvikten och låtit oss packa om. Det har jag sett personal på SAS göra så många gånger. Det var ingen direkt kö bakom oss och vi hade gott om tid. Det hade inte slösat någons tid och alla hade varit nöjda. MEN JAG SKULLE JU VETAT HUR MYCKET JAG FICK TA MEEEED.
Mitt i gråtkavalkaden ringde fina pappa som, när jag snyftat fram vad som hänt (med mamma och pappa är man ju alltid liten och stackarsmigvetduvadhemskatantensatillmig), lovade att han skulle "lösa det". Dagen efter gjordes en insättning till mitt konto. Samma summa som jag fått betala för extravikten var nu insatt med meddelandet "livsläxa"... Det var fanimig det finaste hitills i år! Tack lilla mamma och pappa!