Lia skrattade åt Gustavs kommentar från när jag träffade parkeringsvakten. Det gjorde jag också! Men en gång under resan skrattade jag ännu mer. På väg till spårvagnen i sällskap av halva släkten slog det nästan runt för Gustav. Han var världens lyckligaste lilla unge, omgiven av några av de människor han tycker så mycket om! Det var tjoochtjim i kubik. Jag kände litegrann för att be den lille ljuvelen att, om möjligt, ta det liiiiite lugnare och det kände han nog av. För plötsligt tittade han på mig, samlade liksom ihop sig och kom med en storstilad ursäkt.
"Sorry mummy, I think I got a bit carried away there".
8 kommentarer:
Åååå vilken liten söting!
Hahaha :) Han verkar vara så där stor i sinnet fast han fortfarande är så ung :)
Insiktsfullt barn det där :o)
Hahaha sa sot! Det later for gulligt nar de kommer med lillgamla kommentarer som den :-)
Saltis: ;) Kram!
Trillingnöten: Som sin mooooor! ;) Kram!
Helena: Se ovan.. ;) Tänker mycket på dig! Kram!
Millan: Ja visst är det! :) Kram!
HAHAHAHAHAHAHA!!!
Hoppas ni får en underbar helg med massor av härliga barnkommentarer!
Nämen, sötaste kommentaren!
Kram
Susanna
Taina: :D Det får vi säkert, detsamma! Kram!
Susanna: Sannerligen... :) Kram!
Skicka en kommentar