En av cheferna jag haft här i Skottland har en son som är marinsoldat. Yrkessoldat. Han är nu placerad i Glasgow men kan när som helst bli kallad till Afghanistan. Hon talar med sån stolthet om denne sons uppdrag att en fredsvän som jag knappt vet vad jag ska säga. Men jag säger:
- Är du inte rädd?
- Men han är tränad för krig.
- A i l e e n, ä r d u i n t e r ä d d?
(Gustav. Få aldrig för dig nåt så dumt som att bli soldat. Då kommer du få ditt livs första örfil.)
3 kommentarer:
Jag har aldrig förstått det där med krig och att vara stolt över att vara soldat...och kommer nog aldrig göra det heller!!!
På vilket sätt kan det vara bra att döda andra oskyldiga människor?! Hur kan man säga att man är stolt över det? Jadu...det här skulle kunna bli en lååååång kommentar.
Hade mina barn sagt att de vill ut i krig, då hade jag låst in de...
jag håller med dig!
(men ang. ovan: I krig går det förvisso inte ut på att döda "oskyldiga"; utan andra soldater. Ingen är nog stolt över ens sin egen son om han dödar oskyldiga)
anna: nej det förstår jag också...men om du jämför andelen oskyldiga mot soldater som dör...!!!
Med tanke på att de har ihjäl en hel del oskyldiga och ändå hyllas som Gudar när de kommer hem...Jag skulle inte vara stolt över min son, oavsett om personerna han dödat var skyldiga eller ej!
Nope...är helt emot det...punkt!
Skulle kunna skriva låååångt och förklara, men tycker inte att det behövs någon lång förklaring.
Skicka en kommentar