Nästa inlägg..

Inlägget efter det förra är svårt att skriva. På många sätt är det omöjligt att släppa tanken på den vånda Austines familj lever i nu och på lika många sätt vill jag inte släppa det. Jag vill inte tänka att "sånt är livet" och "livet går vidare" för så här ska det ju inte vara för människor! Man ska ju inte ha en mysig vanlig kväll hemma, gå och lägga sig och sen vakna av att ens man dör framför ögonen på en. Och framför ögonen på barn som är så stora att de förstår vad som händer och som skriker "dont die Daddy".

Det är ångest och vidrighet och fullkomligt vansinne!

Många tankar och många känslor. En stor och stark sambo som upprepar svåra tankar och ledsna känslor. Men som njuter extra mycket och extra innerligt av all tid tillsammans.