Nu har jag suttit en timme och försökt fixa så jag kan blogga från mobilen. Jag har INGET TÅLAMOD med teknik som (självklart) jävlas trots att jag (självklart) följer alla instruktioner och (självklart) gör precis som det står.
Jag hade tänkt glädja er och världen med live blogging från fina Inverness imorgon. Dit ska jag nämligen på kurs och jag hade velat visa gammeldags tåg, inomhusmarknad och smörgåslunchen LIVE. Men nejdå. Det blir inget med det.
Vad kursen handlar om? Pro act scip. De "fysiska interventioner" som vi inom mitt härliga yrke ibland måste använda för att ta oss ur svåra situationer och när vi behöver försvara oss mot olika beteenden. Pro act scip använder man när den annars ofta lämpliga tekniken "spring för livet" inte kommer funka eller när du är inträngd i ett hörn och du upplever annat än kärlek från den som för dig emot hörnet. Från imorgon är jag expert och jag kommer visa lite mooooves efteråt, ok?
4 kommentarer:
Visst suger det när man tror man kan läsa en instruktion och följa den och ÄNDÅ blirdet feeel!!!
usch! jag burkar blis ktisur och ge upp...
Men kasnke lyckas du tills imorgon.
I vilket fall vill jag önska dig lycka till! Låter som en väldigt intressant kurs!
kram!
Åh, du Emma! Att man ska behöva kunna försvara sig rent fysiskt när man faktiskt försöker hjälpa folk till ett bättre liv! Men, med droger och alkohol och total besvikelse antar jag att folk inte ser riktigt vad som är vad alla gånger. LÄR DIG ORDENTLIGT och TA MÅNGA SÅNA KURSER!!!
Jag hoppas att ni tränar kanske en gång i veckan, minst, på ert kontor. Annars tycker jag ni ska införa det för om det går för lång tid mellan kursen och tills man behöver använda det så kan det vara borta ur kroppen. Och det där är sånt som måste komma som reflexer.
Lycka till vännen!
KRAMAR!
Aha nu läste jag varför du åker tåg, och vart :)
Saltistjejen: Ja det kryper i hela kroppen och jag blir gaaaaalen av sånt. Är dock så vansinnigt envis och kan ju inte ge upp heller! :D Och det funkar fortfarande inte! Men men.. Kram!
Marianne: Håller med, det är så trist hur det blir ibland. När jag jobbade i Malmö gällde många ggr att springa för livet men det var med jobb inom LSS med olika psykiska funktionshinder och då kan jag acceptera det ännu mer. Vi är på den här kursen en gång om året och uppdaterar oss men gör ingen träning däremellan tyvärr. Jag tog faktiskt upp det på träningsdagen att vi borde träna med varandra på kontoret för att hålla det igång. Ska blogga mer om träningsdagen nu. Kram!
Anna: Bra! :) Kram!
Skicka en kommentar