TACK!

TACK alla ni som skrivit halsningar har, ni som skickat fina (och oroliga) sms och langa och tankvarda och snalla mail! TACK! Jag marker att ocksa ni som inte riktigt vet vad som hant anda har lyckats lista ut det och det ar bara bra for jag vill inte ha hemligheter fran schyrron som er men ni forstar sakert ocksa att jag inte vill ha skrivit nagot som kan verka illojalt eller for personligt om nan som inte kan ge sin version. Men om jag ska skriva nat om det sa har det stod jag fatt ocksa harifran varit FANTASTISKT, vilken uppbackning! Dumt bara att situationen gjorde mig sa osaker att jag inte visste var jag kunde fa stodet ifran. Men nu ser jag framat och tanker pa alla dom som hjalpt mig nat oerhort har. Situationen hade varit helt annorlunda utan dom. Det finns manniskor som ar erhort hjalpsamma bara for att det ar det ratta – aven om det satter dom sjalva i en svar sits. Det ar fantastiskt!

Jag hoppas aldrig mer vara sa ledsen att det marks sa tydligt som det gjorde, inte minst for Gustavs skull. Tank att han vaknade en dag forra veckan, tittade pa mig och fragade ”are you gonna be sad again today mummy?”. Far en ordentlig klump i magen av det minnet!

Det finns mycket olyckliga manniskor i varlden och det sorgliga ar att manga hanterar sin egen olycka pa det ynkliga vis att de forsoker dolja den genom att ge sig pa nan annan. Ibland nan som kanske har/haft nagot de sjalva onskar de hade eller nan som provocerar genom att vara och leva pa ett annat satt an de sjalva gor. Ynkligt, som sagt.

Nu ska jag fixa en god kaffe och ata det halva Bountyt som jag sparade forrut. Sen ska jag nog kolla Walk the line och somna sa tidigt som jag bara kan.

KRAM.