torsdag, juni 18, 2009

Min lilla utflykt till Inverness

Jag fick en fin dag i Inverness i tisdags. Det är en mysig stad som jag varmt kan rekommendera! Jag fick dock sällskap av en gammal ovän första timmarna - åksjuka och jag blev jättedålig på tåget! Väl framme fick jag skynda mig dit vi skulle och efter 20 minuter blev jag the centre of allas attention för tydligen var jag grön i ansiktet och jag fick hjälp att gå ut och ta lite frisk luft. Usch det var länge sen jag var så dålig men det gick tack och lov över. Urbra kursledare och viktiga diskussioner och en bra grupp! Får man säga det ni alla vet - att det på varje kurs ofta finns en riktiga räääpa som tar över hela föreställningen - men inte här. Förutom hon dramaqueenen som kom in och var helt grööön i huvet och fick gå ut och andas. Ooops.

Ska komma ihåg att blogga mer om denna metod av försvar för det är himla vettigt och bra.

Utsikten från fönstret när man åker tåg i norra Skottland är fantastiskt, det är så vackert och så vansinnigt grönt. Och massor av får och kossor och hästar.

Massor av skotska grönskande landskap swischade förbi!

Och så lite tåginteriör.
Skön skylt, så man vet litegrann var man är. Eller i alla fall att man är mittemellan två städer.

Du kommer varesig från stationsbyggnaden till tågen eller från tågen och tillbaka på stationer i Skottland utan en giltig biljett som du flipprar in i biljettmaskinen som har dörrar som öppnas om du har giltig biljett. Och efter bombattenatet mot Glasgows flygplats 2007 finns inga soptunnor eller annat du kan gömma bomber och liknande i. Har du skräp du behöver bli av med så får du snällt be en av alla vakterna att hjälpa dig eller helt enkelt spara det tills du hittar en "bin" att kasta det i. Ser du övergivet bagade måste du rapportera det till personalen och under min resa fanns där en väska som konduktören upplevde som övergiven för vi blev alla tillfrågade om den var våran.

Ordning och reda. Och mycket att vara rädd för i en värld som våran.

6 kommentarer:

Anna sa...

Hej Emma!
När jag såg skylten så var det något som inte stämde för mig. För visst tog du kortet på väg TILL Inverness? Då borde väl skylten varit tvärtom? Jag analyserade lite och kom fram till en massa förklaringar: sätet vi ser är bakåtvänt, endast en perrong finns för båda riktningar, skylten är längre bort än man tror och vi tittar på perrongen som hör till den andra körriktningen eller - och här kommer vi till det jag måste fråga dig: Är det kanske vänstertrafik även på tåg och tunnelbanor i UK? Haha, jag känner mig jätteblond nu, men trots att jag varit där massor av gånger så vet jag inte. Det borde det väl vara?

Underbar blogg och supersöt lillkille har du! Tittar in ibland, men är så oartig av mig och glömmer lämna spår efter mig. Nu när jag skrivit denna röriga kommentaren så är du nog glad över det... ;)

Weronica sa...

Vilken mysig tågresa. Tänkte faktiskt häromdagen att jag nog skulle ta tåget hem till Sverige nästa gång och inte flyg. Man får ju se så mycket och är så mycket miljövänligare ju.

Anna, Fair and True sa...

Jag tycker "Inverness" är ett så vackert namn! Vet du varför det finns ett område utanför Stockholm (vid Danderyd) som heter Inverness?

Marianne sa...

Trist att det var du som var drama queen. Har du inga åksjukepiller? Tåget ser verkligen fräscht ut i alla fall!

Kram!

Emmama sa...

Anna: Det är ett spår mellan skylten och tåget.. :D Då är du med va? :) Kul kommentar och välkommen hit! Kram!

Weronica: Helt rätt tänkt! :)

Anna: Det hade jag ingen aning om, undra hur det kommer sig? Kram!

Marianne: Så sjuk har jag inte blivit på länge så jag har inga tabletter men ska absolut fixa nu. Jättefräscha tåg men himla skumpiga, tyvärr.. Kram!

Anna, Fair and True sa...

Enligt DN så kom namnet Inverness till på följande sätt:

Enligt uppgifter av Stocksunds hembygdsförening ska namnet Inverness ha varit i bruk så pass tidigt som 1831. Några engelsmän som kom till Stockholm för att arbeta lär ha bott där i början av 1800-talet. Då hette platsen Ingvarsnäs och hade gjort så i alla tider, men det namnet kunde engelsmännen inte uttala. I stället sade de, kanske på skoj, Inverness.

Så småningom åkte engelsmännen hem, men platsens nya namn fastnade.

En annan förklaring är att en herre vid namn Axelson-Johnson på 1800-talet lät bygga en villa i området. Hans hustru från Inverness ville gärna ha ett skotskt namn på sitt nya hem.

Denna villa är sedan länge riven; endast terrasserna och en gammal trappa finns kvar.