Om att lära sig ännu mer viktigt...

En fantastisk sak med den organisation jag jobbar för är all fokus som ligger på att erbjuda spännande kurser och utbildningar. Förra helgen samlades därför hela den lilla skaran som utgör mitt team på ett hotell i stan för ett två dagars utbildning i vad som kallas "Mindful care". Fokus låg på olika attachmentteorier och även om vi i teamet läst om detta på våra socionomutbildningar så är det en helt annan sak att påminnas om det då man parallellt jobbar med familjer man kan relatera teorierna till.

Alla vet hur viktiga de första åren är för ett barn och hur det kan skada ett litet barn att inte få sina behov tillfredsställda. Bilderna nedan, hittade lite här och var på nätet, visar storleksskillnaden samt skillnaden i flödet mellan en hjärna hos ett barn som utvecklats positivt (bilderna till vänster) och ett barn som blivit försummat (bilderna till höger). Det försummade barnet har en mindre hjärna och är mycket sämre rustad för att skapa goda relationer och fatta långsiktigt korrekta beslut som äldre. Om jag minns rätt så är det så att en persons hjärna är till 75% färdigutvecklad vid födseln och 90% färdigutvecklad vid 3 års ålder, SÅ viktiga är de första åren...

Det var två helt fantastiska dagar, vilken helg och vilka tankar som kom! För tack och lov så är det ju inte "kört" för de barn som inte fått sina behov tillfredställda som små för mycket kan rättas till genom att de får hjälp att lära in ett nytt, mer konstruktivt beteende samt att man rent fysiskt diagnostiserar vad som gått fel och försöker rätta till det. Jag tycker det är otroligt intressant hur soctantsflum (wishywashy kallas det här, haha) och fysik/medicin/forskning hör samman och hur effektivt de kan samverka. Alla behöver de varandra.

Nu ska jag fixa en kaffe och surfa vidare i ämnet...

En miniatur någon?

Mycket kan man ju samla på.

Men detta tar ju inte så mycket plats i alla fall. Och det är ju bra.

Typiskt mig...

... är att tycka att detta var ett fynd på Pingstkyrkans loppis när jag var hemma i januari. 3 kronor för en röd hjärtformad fotoram med ett foto i. Men visst blir ni också nyfikna, vem är det på bilden och vem var du som var så förälskad i honom?

Och hur tar jag nu reda på det?

Tankar mitt i natten

Bild fran movingfloor.se

Jobbar just nu natt pa mitt extrajobb och jag blir alltid lite extra filosofisk nar jag ar vaken sent pa kvallen eller mitt i natten. Hinner tanka pa allt som ar viktigt, hinner samla tankar over allt fran veckan. Tanker darfor pa goda vanner, fina lilla G (som i Gullot) som nu frisknat till sa han ska ga till dagis imorgon och pa att jag maste rensa i koksskapen, snarast. Tanker pa mina jordgubbsplantor och alla baby elephants som jag fatt i gava denna veckan. Pa att jag maste komma ihag att posta "Good Luck"-kortet till Gustavs kusin Junior imorgon, han gar pa internatskola just utanfor Nairobi och har sina tentor nasta manad och kan behova lite lyckonskningar infor det. Pa ett sa rorande samtal jag hade med en god van i mandags kvall - som slutade med att vi bada grat for att livet varit sa hart mot en person som statt (en person i da-tid sa att saga, tyvarr, mycket tragiskt) min van nara. Pa att jag postade ett riktigt snigelbrev till en gammal van igar och att jag ska ringa en annan i helgen och fa lite skvaller hemifran. Tanker pa att jag och Gustav ska pa internationella marknaden i Aberdeen denna helgen och kopa gott brod och nat gott till lunch. Pa att vi kanske ocksa gar pa bio pa sondag om lillot kanner for det. Annars ska vi bara mysa hemma, gora parlplattor och parlarmband. Gora scones till eftermiddagsfikat, ga till lekplatsen och kopa lite krukvaxter pa homebase. Vi kanske hinner alltihop. Tanker pa att jag i helgen pratade med Edith, kvinnan som skoter var farm och som nar vi var i Kenya bjod pa den godaste kyckling jag nansin atit ("now you know where chicken come from", sa Mwaniki da, "they come from faaaarms and not from Ica". Ah verkligen?!). Och sa funderar jag pa vad jag ska kopa till min lillasyster i fodelsedagspresent och pa vad vi ska kopa i hejdapresent till N, min narmsta chef som sagt upp sig och pa vinst och forlust flyttar till Thailand sa fort hon och hennes man far salt sin lagenhet. Jag tanker pa L (eller M egentligen) som inte tycker livet kanns sa kul just nu och pa att jag aker till London med barnen pa jobbet om bara 10 dagar (och har tusen saker kvar att fixa infor detta - iiiiih - bara detta med att barnen och jag sjalv kommer vara hungriga massor av ganger bada dagarna, vad gooooor vi?). Pa att min svager kommer och halsar pa snart och att mina foraldrar och min syster kommer strax darefter. Pa att det blir en skotsk jul i ar och att det ska bli mysigt.

Sant tanker jag pa en stund mitt i natten idag. Du da? Vad har du i huvudet idag?

Jobbfunderingar

Idag var en lite ledsen dag på jobbet och det var med en klump i magen jag lämnade ett hembesök idag. Jag vill inget hellre än att jobba med det jag gör men jag får se saker jag inte vill se. Men, jag kan också påverka och se till att det förhoppningsvis inte kan hända igen.

Det kan kanske låta lite märkligt och ytligt men efter såna dagar känns det extra viktigt att få egentid med Gustav och göra nåt kul med honom. Ge honom roliga upplevelser och massa kärlek och närhet. Så vi lekte och lekte och lekte i "lilla parken" tills till och med Gustav var så trött att det lockade att gå hem, laga middag och titta på kvällsbarnprogrammen. (Och när jag sen såg den här lite slitna och övergivna leksaken i parken så kastades jag nästan tillbaka till jobbet.)

Men, nu sover Gustav sedan länge, jag dricker te och grejar med auktioner både på tradera och Ebay och ska snart läsa vidare i min vampyrbok. Skön kväll.

Popularitetstävlingar på jobbet, någon?

En liten lapp fick Mwaniki med hem från Gustavs dagis igår. Vi uppmanades rösta på vem vi tycker är månadens anställd på dagis. Denna lilla käcka tävling utser då och då en månadens anställd vilket är ett hedersuppdrag som belönas med att man får denna lilla titeln under ett foto av sig själv vid entren. Jag avskyr den här typen av tilltag. Philippa som är chef på dagiset har ett FANTASTISKT team och jag kunde inte vara mer nöjd. Men att välja ut en känns för mig helt fel och jag kommer vänligt förklara att jag inte vill rösta om jag igen uppmuntras att göra det. Jag kommer säga att alla är fantastiska, att Gustav tas väl om hand och att jag är NÖJD. Jag är medveten om att min åsikt nog ses som väldigt "svensk" (så slipper ni säga det) men det har inget med avundsjuka att göra och jag har självklart ingenting emot att människor får beröm och goda vitsord, uppmuntran och brajobbat. Chefers jobb är att entuiasmera och heja på det goda och uppmärksamma och jobba bort det som inte funkar. Men. Jag tänker dock lite på dom som inte valts. Vad betyder det? Någonting? Ingenting?! Nej ingenting. Det finns personal där som säkerligen gör allt de ska men inte är de som sticker ut och läggs märke till. Och har någon gjort nåt bra, säg till henne/honom (jaa, vi har fått vår första manliga personal på detta dagiset) på personalmötet eller nåt! Toppen! Uppmuntra och hejja på, men varför tävla?

Även Mwaniki var arg. "These kind of competitions only puts fear in peoples hearts", sa han. Det tycker jag var väldigt fint. Jag känner samma sak.

Inom människovårdande yrken som mitt (och även inom förskola/skola vill jag säga) är det LIVSFARLIGT när människors egon blandas in. Jag har själv jobbat på ett ställe där det pågick en popularitetstävling bland de anställda. Vem var klienternas favorit och varför? "Varför blir de aldrig arga på mig, utan bara på X oxh Y"? Det var så viktigt att aldrig uppröra klienterna att det fanns många i teamet som aldrig ville ifrågasätta eller utmana klienterna och deras beteende vilket ledde till att vi inte nådde någon framgång alls. Det negativa beteendet, som var anledningen till att de var våra klienter, fortsatte därför. Detta för att de så kallat goda inte sa nåt utan lallade med och var schysst och kompis och för de onda ju bara gnällde och var oförskämda och sa sån skit man ju inte behöver lyssna på.

Hur är det hos er? Har ni såna här tävlingar? Skulle du peppas av chansen att utses? Kanske finns det yrken där det funkar?

Koll på Gustav och bonjour

Milstones och när de uppfylldes...

Det har varit utvecklingssamtal på dagis på sistone. Föräldrarna bjöds på ost och vin (!!) och just Gustavs föräldrar fick veta att Gustav inte kan dela med sig vad gäller bilar, att Gustav har skapat flera starka vänskapsband, kan föra avancerade konversationer (jo, tack) och har god fantasi. Låter bra det. Min fina kille, så duktig! Efter sommarlovet börjar han pre school och på vårt fantastiska dagis anses det vara en bra ide att treochetthalvtåringarna börjar läsa franska en timme i veckan. Så snart är han fyrspråkig. Eller helt förvirrad av alla olika språk.

Efter nästa sommar börjar han skolan om vi inte flyr hem till Sverige för att undvika så tidig skolstart innan dess.. :) Skolan ligger på vår gata och kostymen är mörka byxor, vit pike och grå v-ringad tröja. Vad fin han kommer vara! Om vi inte flyr, som sagt.

Nu ska den här morsan sova för det var länge sen hon var så trött.. Kram och god natt!

Vanor...

Det finns vanemänniskor och så finns det vanemänniskor. En tjej jag känner (heter Emma, sisådär 30 – låter ju nästan som jag) flyttade från sin födelseort i Småland för 8 år sedan (Gud, likheterna fortsatter). Fortfarande vägrar hon klippa och slinga håret nånannanstans än på den salongen i sin hemort hon klippt sig på i 15 år. Hon bor nu utomlands, i Skottland (kusligt lika!!) men har nu fixat så den snälla mamman bokat klippochslingtid till henne lagom till hon kommer till Sverige i sommar.

I´ll do it, i DONT need help!

Ja, så säger lillot. "Kan själv" hade han väl sagt om han varit mer haj på svenska. Ingen hjälp behövs, aldrig. Han klär sig själv och torkar sig efter badet själv och skär sin mat själv.

Fin i frillan är han också såklart. Frisyren är såklart fixad själv.

Vi hade en extremt rolig diskussion här förrut, bananodlarn och jag. När jag var i Gustavs ålder hade jag fullt upp med att leka och käka godis,sa jag. När bananaman var tre tog han hand om syskon, lagade mat och och vallade getterna. SÄGER HAN. Men jag har träffat hans mamma och hon är inte galen. Brodern "Uncle" drar samma valsar om lek bland lejon och dagliga flykter undan hungriga krokodiler (en gång har det dock faktiskt hänt att en av deras vänner dog just den hemska döden). BULLSHIT säger min svägerska och brödernas systrar. Dom lekte, pallade frukt och smykörde sin pappas cykel när de var små. Mycket fick de hjälpa till med men det spetsas på jäkla bra där de där bröderna drar sina valser. Men det är så underhållande.

Det leder också till funderingar om hur mycket ansvar barn ska ta hemma och när man ska börja ge dom små uppdrag. På ett väldigt lekfullt sätt har Gustav sina saker han vill göra. Han ääälskar att fylla tvättmaskinen, torka bord och puffa kuddar (!!). Älskar att skölja disk och att dammsuga. Och det ska man väl uppmuntra.

Om åldern

Pratade med en av mina finaste bästisar, Mallan, i veckan. Det fanns en tid då vi var unga och friska och pratade som kidsen och sa typ "pannbiff" och kunde alla rätta uttrycken. Nu är det lite annorlunda och jag känner när jag tänker tillbaka på vår samtal att vi börjar vi gamla på riktigt. Som vi pratar! Vi pratade om en tjej vi känner och sa att vi hoppas hon var lite av det "smauländska förnuftet" (något vi såklart har hinkvis av) och konstaterade kallt att vi båda på sistone gått upp i vikt på grund av åldern, inte alls för att vi äter för mycket. Vi glömde skylla på sköldkörteln, men självklart är den också dens fel.

Vad fint det är att åldras!

Visst fick vinnaren öl

Veckans mest försummade blogg vill meddela att fototävlingens vinnare såklart fick sin öl! Lite ödmjukt och utan störande V-tecken emottog hon sin öl på Slains Castle. Det var tider det!

Hur gott som helst. Man borde dricka en öl då och då faktiskt.

Vad ett ord betyder

Jag bad käre M att tvätta idag medan jag jobbade. Tvätta innebär enligt mig att tvätta tvätt , hänga tvätt, torka tvätt och vika tvätt. För M betyder tvätta att just tvätta. Tvätten ligger dessutom ännu i maskinen.

SKA DET VARA SÅ HÄR?

JAG VET!

Jamen jag vet! Vi kräks precis när vi kommer över mållinjen och när kameran är suuuupernära. Hoppas Emma sitter och käkar lunch precis då. Extra effektfullt då liksom.


Jodå. Hon åt lunch precis då. Mitt i en tugga. När liksom UÄÄÄÄÄ på TV rakt framför. Yum!

Spanchicas, se hit!

Blev inkallad till chefen idag.

"Du som är så duktig på spanska kan väl hjälpa mig att tolka en grej", sa hon.
Nemas problems amiga. Hon lyckades dessvärre övertyga mig och det är här ni kommer in i bilden. Jag ska förklara för en person, en kollega, att hon ska ha supervision med chefen och prata om sitt jobb, om vad som är bra och vad som kan bli bättre. Handledning liksom. Jag lovade också göra det tydligt att detta "prata med chefen" inte beror på att hon gjort nåt fel, det handlar om handledning som alla ska erbjudas regelbundet. Ok? Hur säger jag detta till henne? Kom igen nu spanchicas!

Nästa gång kommer jag väl gå med på att jag kan lära ut hur man gör cykelvolter till nån uppvisning.
Javisst, jag ställer upp. Jag är JÄTTEbra på att snurra runt i luften med min cykel. Jag kan lära er.
Dessutom är jag en jäkel på mandarin, tvärflöjt och kärnfysik. Need advice, bara maila.

Neurotikern går till optikern

Aberdeen från ovan

Hon är så ynklig den här bloggaren att det är löjligt. Inte roligt ens för sånt här är trams och egentligen allvarliga saker. MEN. Med jämna mellanrum drabbas nämligen både jag och sonen, ENLIGT MIG, av ovanliga sjukdomar. Inte bara Gustav har nu haft "förmodlad ögoncancer", utan också jag. Om det nu inte var MS, för då kan bekymmer med suddig syn vara ett symptom. Sedan ett tag tillbaka har jag haft lite suddig syn och det har oroat mig lite (MYCKET). Under en diskussion med mina kollegor kom vi att prata om att en syster till en av dessa upptäckte sin MS som följd av att hon gått till sin optiker med suddig syn. Det var inte läge för den diskussionen alls mitt i min oro för min egen suddighet. Googlade och fick panik. Ringde min optiker. Erkände min synd, att jag googlat, och att jag nu hade panik. Det ställdes lite följdfrågor. Kommer det vätska ur ögat, har du ont i ögat? Mitt fall ansågs inte akut men jag fick en tid som till idag på eftermiddagen. Och jag gick till optikern som sa att man helst inte ska googla på sina symptom, att det ofta bara skapar onödig oro. Jotack, det har hon lärt sig den hårda vägen. "No strain on your eyes", sa han. Allt såg bra ut, inga töjda blodkärl och det är ett bra rättesnöre som säger att ögat mår bra. Men lite suddigt såg jag ju på bokstavstavlan. Hade svårt att se mellanraden och inte en chans att se understa. Så vi tog ut linserna och jag fick ta på de där glasögonen som är inställda på samma sätt som mina linser. Och vi kollade och testade och ändrade styrkan. Möööjligen, kan vi öka styrkan på vänsterögat lite, tyckte optikern. Och jag såg bra med glasögonen men sämre med mina linser. Som ju skulle vara inställda med samma styrka. Konstigt, tyckte han. MS/ögoncancer, tänkte jag.

Kan du ha råkat sätta linserna i fel öga, alltså tvärtom, sa han. Kan du råka ha höger lins i vänster öga och vänster lins i höger öga?

Testade det.

Och lämnar inga som helst mer kommentarer om detta.

Stannar du kvar i kampen?

Som sosse och stolt vänsterpolitikanhängare vill jag kommentera utvecklingen kring AMF/LO/Wanja LW-härvan. Det hävdas nu att Mona Sahlin vill att Wanja LW avgår från AMF-styrelsen och många vill se att hon avgår också från annat.

Jag blir förbannad! Över att läsa pa AMF’s hemsida att all vinst tillfaller spararna och över att man går från att vara bonusarnas värsta fiende till att godkänna orimliga miljonbelopp. Det är motbjudande och smutsigt att styrelseuppdrag och chefspositioner ska kunna ge den här typen av extrapengar och att många okej-at det.

Att nu avsky Wanja Lundy-Wedin är enkelt, det är den alltför enkla lösningen i min mening. Det säger jag även om jag är arg och besviken och trots den effekt jag (men inte alla) tror det gett. Avskyn har lett till att väljare sviker och kanske förlorar vi nu ett andra val på grund av detta. Vi kan vara på väg emot en andra förlust, för första gången.

Människor slutar uppenbarligen vara socialdemokrater när de är arga. De lämnar värderingar och partitillhörighet på grund av detta. DET kan jag inte acceptera. För hur arg man än är på en ledare inom sitt parti, stanna kvar och kämpa! Bli den forändring du vill se, visa en annan bild, sprid goda värderingar! Spring inte i ren ilska till bonusförespråkarna på högerkanten.

Det är inte du som är arg som är i fel parti, det är dom du är arg på som är i fel! Och jag vill inte se en förlust som beror på att människor med goda värderingar gav upp den kamp som vi för var dag ser mer och mer behov av.

Så upp till den nu, upp till kampen. Upp till kamp!

Lystring!

Tipsas om att läsa Pernilla Wahlgrens inlägg där hon skriver att hon måste ha tourettes syndrom som testat flera av sina elapparater i ett uttag som förstörde dom, en efter en.

”Blir inte du också arg”, skriver min kompis?

Jo, jag blir rasande. Inte för att vara politiskt korrekt, vilket man ju lätt kan anklaga mig för och på så vis slippa fundera över sitt eget språk och beteende. Utan för att folk hasplar ur sig saker som är olämpliga - och genom det sårar andra människor. ”Hon måste vara allvarligt störd”, läste jag en tjej skriva som en kommentar till en bloggares upprördhet över en annan människa beteende nyligen. När hon kritiserades för detta uttalande tyckte hon sig vara offret för faktiskt har också andra uttryckt sig klumpigt ibland. Vuxna människor, hur uttrycker vi oss? Och varför kan vi inte se det när det uppmärksammas och säga ”jag menade inget illa, det är dumt att jag säger så och jag ska verkligen tänka på att inte säga så igen”. Utan stackars mig som inte får säga negerboll och tycka att folk är mongo, var haaaaar mina rättigheter att uttrycka mig fritt tagit vägen, arma mig.

Som sagt, lätt att säga höhö och kalla mig språkpolis men det är nåt så allvarligt som bristande värderingar som uppdagas här. Och viktigast av allt – Gud nåde den som har mage att ha synpunkter på en annan människas uttryck.. eller? Ska vi inte hjälpa varandra att bli bättre, mer öppna för olika människor och bli mer toleranta? Och hur gör vi det?

Och dagens vackraste!

Fin farmor! En fin, vänlig och stark kvinna! Inte minst när hon bar Gustav i en sjal på ryggen..

Fint kort!

Idag har Gustav gjort ett påskkort till sin cûcû, sin farmor. Fint som snus som ni ju ser. Vad glad hon kommer bli! Hela vägen till vackra rödsandade Embu ska kortet, till en postbox i Embu town. Där kommer fina cûcû, Mrs Egra Mukami Mwaniki hämta det och ta med det till sitt stora hus där hon bor. Hon har getter och hönor på sin gård och där hade vi julen 2007 en julfest som sent ska glömmas. Inte heller köttgrytan gjord på komage kommer glömmas i första taget. Släktens äldste höll ett tal till mig och min pappa och när pappa skulle hålla sitt tacktal tillbaka fick han inte fram ett ord, bara tårar av tacksamhet! Det var en väldigt stor sak att den store mzungon (den vite mannen) grät, det talar dom nog ännu om...

Jag längtar till fredag då det ska skrivas fredagstema om kaffe, gissa om jag reser tillbaka till Kenya för en kaffestory..?

Fredagstema, show and tell - Min farfar!

Fredagstema, show and tell - Min farfar!

Eftersom jag tar alla chanser jag får att hylla min farfar var det lätt att ta tid till att skriva om veckans fredagstema, show and tell, som skulle handla om just "min farfar". Jag skulle önska att jag kunde skriva en historia om en man som gör, är och älskar men sedan den 7:e september 2007 är historien om min farfar en historia om en man som gjorde, var och älskade.

Den 13e januari 1924 föddes Thorsten och under ett långt och viktigt liv var han en fantastisk brorsa, make till sin kärr..a hustru Vera, (sa sa han alltid, det lät som om han skämtsamt skulle säga kärring om henne innan han varje gång ändrade till kära hustru), pappa till tre världsfina barn, farfar/morfar till världens finaste kuinskara och gammelfarfar till tre jättefina ungar (om man nu får kalla tonåringar för ungar, annars en ursäkt till R, R och R)! Vi har alla, lite högtidligt talat, vara liv att tacka honom för och vi har också goda värderingar och ett människointresse som garanterat kommer från honom och farmor. Det har inte hoppat en enda groda över deras bord och farmors arbete med ungdomar och farfars skrivande om orginalmänniskor som alltid gick sin egen väg lärde oss att allas värde är lika och samma och exakt. Den lärdomen har jag tagit med mig ut i livet!

Just innan jag fick veta att farfar gått bort hade jag och kusin F bestämt att vi morgonen efter skulle åka till sjukhuset där han var inlagd. Han var ordentligt dålig och jag visste att jag inte skulle hinna träffa honom innan han dog. Så istället för att vara där när han dog, var jag ofta med honom när han levde, vilket känns minst lika viktigt. Avskedet blev istället ett han (kanske?) inte kunde höra. Men det blev ett fint och starkt minne. Mwaniki sa efteråt att han aldrig sett människor sörja så intensivt som han såg att vi barn och barnbarn sörjde honom.

Blir alldeles tårögd av att skriva om honom och det är svårt att skriva en hyllning stor nog! Men jag avslutar med att skicka tonvis och kärlek dit jag vet att min farfar är, i den finaste av himlar med de finaste av människor! Där ska vi ses en dag men som farfar vet och ofta sa, så ska jag bara rädda världen litegrann först.

Andra fredagstemabloggare hittar du här (säg till om jag missat dig!):
Annika, Marianne, Desirée, Saltis, Anne, Petra, Millan, Victoria, Anki, Cecilia, Nilla, Simone, Anna, Lia, Leopardia, Marina, Ingabritt, Strandmamman, Jemayá, Mia D, Lena, Mais oui, Erica, Mia och Jennie.

Emma spekulerar

Sprillans ny diskussion från vårt köksbord, där vi sitter och äter NYBAKADE BULLAR och har huvet i varsin laptop.

Mwaniki: Kina har köpt massa uran.
Emma: Shit.
Mwaniki: Det används till kärnvapen.
Emma: Det vet jag väl.
Mwaniki: Oh förlåt du som vet allt. Hur använder man sen uranet för att göra kärnvapen?
Emma: Man kokar det.