Varning för barn!

Min kompis Colleen igår berättade om nåt alldeles ljuvligt som hennes barn gjort häromdagen. Ni vet hur barn ju ibland låtsas att de är sin mamma och låtsas att de ringer till pappan i familjen. Det gjorde Colleens barn när hon var hos sin mormor ("nana") nyligen.

Och låtsades vara sin mamma som ringde till sin man (pappan) och sa:

"Hi, how are you? What are you doing? Is nana in a bad mood today again?"

Kul dataspel för små barn

Både dessa (välj vilket du vill i selectmenyn till höger - här är båda lika poppis) och detta är mycket poppis i detta hem. Perfekt för G att spela när mamman och pappan behöver styra upp denna överbefolkade tvåa och alla miljarder vinterkläder.. Det var dagens tips för småbarn (och mammor och pappor) det!

Spelen kommer från BBC´s barnkanal CBeebies hemsida men funkar även för svensktalande barn för instruktionerna är enkla för att förklara för barnen. Tipsa gärna oss om roliga spel ni känner till. En liten stunds spel då och då är ju okej!

Sconesmorgon

Gustav älskar BBC-programmet "I can cook", ett program om barn som lagar mat och älskar att vara med och hjälpa till. Nu har vi precis fixat ihop scones som nu väntar i ugnen, blir gott!

Testar nya lilla kaffemaskinen också, återkommer med betyg..

I Skottland är scones lite av en nationalrätt. De finns på alla cafeer och ligger invididuellt inplastade i kakdiskarna. Jag köper de aldrig för jag vill ha varma nybakade scones. Smöret måste kunna smälta, annars är de inte nybakade nog.

Nu ska vi njuta av vår frukost och sen vågar vi nog ut oss en sväng i all snö!

Julklappstips!

I mitt kompisgäng är vi många morsor till killar och tjejer i trefyraårsåldern och just nu pratas det en hel del om vad som är bra julklappar. Såklart. Jag har kollat runt och hittat massor av fint som jag nu kan tipsa er alla om. Och "Sören Marodörens" mormor kan gärna också ta sig en titt... :)

Boken är ett HETT tips, den är helt fantastisk på engelska och säkert lika bra på svenska. Jag har läst den på jobbet några gånger och den är minst lika rolig att läsa som att lyssna på..

Tips till morsor och farsor och kompisar kommer säkert en annan dag för detta var riktigt kul!

Om..

.. att det är så himla roligt när barn hjälper till att laga mat.

My ääss.

För så fort man vänder ryggen till ligger det makaroner i hela vinstället.

Och stärkelsevitt vatten finns liksom överallt.

Bästa boken!

Bästa barnboken nästan nånsin är denna som man kan ha med sig ut på insektsjakt. När man hittar någon av alla de insikter man kan läsa om i boken finns det plats att skriva lite om var man såg den, när och lite blandad info. Hur kul som helst och får barn nyfikna! När vi ändå är inne på julprat tänkte jag denna kunde passa..

Såklart en present från Gustavs mormor och morfar! :)

Och nytt paket kom från dom i veckan med maaaassor av godis, tablettaskar och choklad, TACK igen! :)

Fiffigt värre!

Kolla vilken urfiffig lösning när man behöver gå på toa och man har en bebis med sig. Med tydliga instruktioner såklart. Do´s and don´ts.

Gustav och jag såg den idag då vi var på marinmuseet. Gustav är jätteglad att han varit på "sium" idag och har berättat för sin pappa om alla båtarna där och om att de som jobbar på oljeplattformarna sover i vattnet på natten. Well, exakt så kanske det inte var jag sa, men men.

Min master plan...

Jag läste en artikel om en kvinna om twittrat sig genom sin förlossning. Hon hade alltså via sin mobil laddat upp små meddelande om hur förlossningen gick under tiden hon var på BB. Fotbollsfrun gillar idén och menar att ”Med mobilen i näven kanske man inte tänker lika mycket på att röven exploderar.”

Förlåt alla ni som inte ännu fött barn och som nu lär er lite mer om hur det kan bli men det är så vansinnigt roligt skrivet att jag ligger dubbel över skrivbordet här på kontoret. Tala om igenkänningskomik och en typ av skämt som verkligen förenar oss supermorsor som ägnat var dag sen den dagen barnen så lätt och smidigt ploppat ur en för liten öppning åt att sätta barnet före allt och som både älskat villkorslöst och vansinnesskällt på underverken. Vi har lärt oss allt om hungriga små, trotsiga lite äldre och säkert urgulligt jättejobbiga pubertalisar. Vi har lärt oss leva med dumma kommentarer. Min bästa/värsta är en kompis kommentar till min då tvåochetthalvtåring och lydde “var nu inte så egoistisk, Gustav” när han var ledsen för att han inte fick leka med en enda leksak (obs, leksak) i hela vännens hus. För det var ju inte hans saker. Han var så ovälkommen dit jag kom med honom och jag trodde det skulle vara en självklarhet att ha med honom, för det är det i alla andra sammanhang jag umgås i. Jag visste inget annat. Barn får liksom alltid vara med, tycker jag och nästan alla mina vänner. Småbarn har ingen förståelse för "andras, inte din" eller "tittaleksakdufårinteröradenförstårduväl" och man gör situationen hundra gånger värre genom att döma ett barn som reagerar helt normalt utifrån sin förståelse. Barn förstår inte, de känner. Och jag, mamman, varghonan, blir jätteledsen för evigt. Kulturkrock, totalt! Men man lär sig... Med såna människor kan jag känna sån stark längtan tills dagen de får egna barn. Det blir liksom lite paybacktime då, tänker jag. Fast jag ska inte säga nåt. Nejnej, följande är min master plan. Jag ska alltid få barn att känna sig välkomna och fan alltid ha kritor och träklossar hemma som barn på besök kan roa sig med. Jag ska ha FINGERFÄRG! Jag ska alltid ha sockerfri riktig juice och frukt i jävla bitar hemma och så kan ni sitta där och ångra att ni var såna loppor mot mig. Hämnd rules. Smart va? :)

Vad mycket det finns jag blivit arg på egentligen, gällande beteende mot Gustav. Inte många människor alls, men få har gjort mycket kan man säga. I Kenya kunde familjen där glatt konstatera att “Gustav is a very active boy”. I Sverige hos mormor och morfar, där det råder konstant socker- och adrenalinchock och allt beteende är okej och gulligt är Gustav a very hyperactive boy. Det finns många att testa gränserna på och det finns många gränser att testa. Men det forstår ju de flesta.

Hatten av till er “de flesta”! Och grattis till mina goda vänner Fiona och Zoey som fött små augustibarn i veckan, en Rory och en Imogen Mya blev det. Hurra för er!

I´ll do it, i DONT need help!

Ja, så säger lillot. "Kan själv" hade han väl sagt om han varit mer haj på svenska. Ingen hjälp behövs, aldrig. Han klär sig själv och torkar sig efter badet själv och skär sin mat själv.

Fin i frillan är han också såklart. Frisyren är såklart fixad själv.

Vi hade en extremt rolig diskussion här förrut, bananodlarn och jag. När jag var i Gustavs ålder hade jag fullt upp med att leka och käka godis,sa jag. När bananaman var tre tog han hand om syskon, lagade mat och och vallade getterna. SÄGER HAN. Men jag har träffat hans mamma och hon är inte galen. Brodern "Uncle" drar samma valsar om lek bland lejon och dagliga flykter undan hungriga krokodiler (en gång har det dock faktiskt hänt att en av deras vänner dog just den hemska döden). BULLSHIT säger min svägerska och brödernas systrar. Dom lekte, pallade frukt och smykörde sin pappas cykel när de var små. Mycket fick de hjälpa till med men det spetsas på jäkla bra där de där bröderna drar sina valser. Men det är så underhållande.

Det leder också till funderingar om hur mycket ansvar barn ska ta hemma och när man ska börja ge dom små uppdrag. På ett väldigt lekfullt sätt har Gustav sina saker han vill göra. Han ääälskar att fylla tvättmaskinen, torka bord och puffa kuddar (!!). Älskar att skölja disk och att dammsuga. Och det ska man väl uppmuntra.

Helkväll!

Ja ni vet hur det är. Små barn får ibland stora bryt på vägen hem från dagis. Trötta och hungriga efter en lång dag. Fast dom spenderat hela dagen med att leka med bästisarna och lekt med sånt kladdigt, roligt som man sällan orkar dra fram hemma och ätit massa god mat och haft det bra så är inget speciellt kul just efter fem på cykeln hem. G drog i min jacka och skakade mig där jag satt med honom i ett barnsäte bakom mig. De vi mötte log igenkännande. Alltid nåt.

Men nu sover han, "Sören marodören sabotören" som han av nån anledning kallas. Kanske mest för att det rimmar så bra! Jag ska kolla på dubbelavsnitt av vänner, ta en kaffe, käke dumlekolor och läsa nya mama som jag fick av min världen bästa mama idag med posten. TACK för den och för de fina linnena, jag ska ha ett av dom imorgon! :)

Taxibebisar!

Hittade detta och bilden ovan på Aftonbladet.se och kom att tänka på min egen taxiresa mot förmodad förlossning den där kalla morgonen för nu över tre år sedan.

”Vi ska till kvinnokliniken, tack” sa jag.

”Okej, det ligger nära”, sa chaffisen.

”Ja det är ju bra för jag tror jag ska föda barn”, sa jag.

”Åh, sa han”, ganska lugnt.

”Nu?”, sa han sen med lite panik.

”Ja, jag tror det i alla fall”, sa jag.

”NU?” , i full panik.

”Ja, inte nu i din bil men idag nångång, tror jag”.

”Fan vad du skräms”.

Små ljuva mördarbarn

Detta är verkligen inte roligt men jag skrattar så hela jag hoppar! SÅ mycket skrattar jag.

Gustav kom nyss fram och tog, lite lätt oväntat, stryptag på mig. Hårt! Jag sa till honom att han INTE får göra så varpå han skriiiker men en jätteläskig, hes och arg röst:

"WHHHHYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY?"

Ja, det var det jag skrattade åt.

Avdelning lämpligt vuxenbemötande på dåligt beteende.

Mamman ruuuules!!

Gustav ville INTE att jag skulle gå till jobbet imorse.

Anledningen?

“Pappa is not the same as me. You are more the same as me. Mamma, you and I are more samma”.

Gustav får nog

Vad trött och trist jag varit idag. Efter ett 28timmarspass på jobbet. Med övernattning ja men det är ändå på tok för länge. Till och med Gustav fick nog på mitt surhumör när jag tydligen "höjt rösten, hrm" och dessutom senare tvingats skicka honom till sovrummet på lite time out. När han blev utsläppt spände han ögonen i mig och sa.

"Hey! You are shouting too much. AND you send me to the bedroom".

Så nu ska vi ladda om här. Börja om från början. Och mysa lite i soffan innan läggdags.

Arga lillot

Det är typiskt aprilväder idag. Det var soligt och varmt när vi gick till loppisen imorse men iskaaaallt när vi gick hem från efterföljande fikan hos kompisarna M&M som bor några gator bort. Nu sitter jag på kontoret och gör veckans långa pass. Lämnade en ilsken liten ekorre hemma. Det senaste i utvecklingen är nämligen att vägra säga hej då vid hemdags och sen GALLSKRIKA ”I wanteeeeed to say byyyyyyyye” och störtgråta (ni vet, med snor och andningsuppehåll) i ca 30 minuter efter varje avsked. Hela vägen hem och sen hemma en stund också. Alla utvecklingspsykologer har glömt denna fasen för ingenstans finnes den att läsa om. Jag försöker nu övertala Gustav att säga hej då innan vi går ifrån kompisar för att han sen inte ska ångra att han inte sa hejdå men han lyder inte modern alls. Ibland forsöker jag lugna ilskan genom att säga att han visst sagt hejdå men killen har koll och skriker då ”I NEEEEEEVEEEEEEEEER”. Och det blir stor kris och tandagnisslan som hörs av alla som bor både i denna stad samt alla förorter.

Nu ska jag fixa kaffe och äta det enda lilla ballerinakexet som finns kvar efter att mina glupska kollegor käkat upp de andra. Svenska ”kager” går hem här.

Mer om språk

Gustav fick jädrans ont i öronen när vi landade i Stavanger på väg till Köpenhamn på vår resa mot Sverige. Det kom han att tänka på idag och utbrast på sin svengelska att "when I was on the flygplan I hurt my öra".

Vilken himla bror?

Som sagt umgås Gustav mycket med två ljuvliga tvillingpojkar på sitt dagis. Förmodligen pratar dessa killarna om varandra som "my brother". Gustav har nästan fattat galoppen och hans mest flitiga uttryck just nu är "my bwother". Hela tiden frågar han efter sin bwother, undrar var min bwother är (svaret att jag inte har någon accepteras inte alls) och kallar sina leksaksbilar för bwothers. Och nyss tittade han ut genom fönstret, blev bländad av solen och sa "sjas på dig solen. Don't come to my house. And don't bwing your bwother".

Grattis allra finaste Gustav 3 år!

Liten...


... har blivit ganska stor!

GRATTIS allra underbaraste Gustav, tre år idag ♥♥♥ !

Och dagens vackraste!

Fin farmor! En fin, vänlig och stark kvinna! Inte minst när hon bar Gustav i en sjal på ryggen..

Fint kort!

Idag har Gustav gjort ett påskkort till sin cûcû, sin farmor. Fint som snus som ni ju ser. Vad glad hon kommer bli! Hela vägen till vackra rödsandade Embu ska kortet, till en postbox i Embu town. Där kommer fina cûcû, Mrs Egra Mukami Mwaniki hämta det och ta med det till sitt stora hus där hon bor. Hon har getter och hönor på sin gård och där hade vi julen 2007 en julfest som sent ska glömmas. Inte heller köttgrytan gjord på komage kommer glömmas i första taget. Släktens äldste höll ett tal till mig och min pappa och när pappa skulle hålla sitt tacktal tillbaka fick han inte fram ett ord, bara tårar av tacksamhet! Det var en väldigt stor sak att den store mzungon (den vite mannen) grät, det talar dom nog ännu om...

Jag längtar till fredag då det ska skrivas fredagstema om kaffe, gissa om jag reser tillbaka till Kenya för en kaffestory..?

Barn och föräldraskap

Foto: AP

Läser att lille Adolf Hitler, som först inte fick sitt namn inskrivet på en tårta, nu omhändertagits av sociala myndigheter. Inte på grund av sitt namn, utan (kan man tänka sig) på grund av att han har föräldrar med ett dåligt omdöme, vilket namnet i och för sig är ett exempel på. Barn ska leva i en miljö där de kan uppnå sitt fulla potential, heter det på vårt jobb, och det ska vi stödja föräldrarna i att uppnå. Men vad innebär det egentligen frågar jag mig ofta?

Om barnet kunde haft det bättre nånannanstans, ska det vara grund för ett omhändertagande? Om man inte ser en möjlighet till en förändring stor nog för att gynna barnets möjlighet att bli sitt bästa jag, är det grund för ett omhändertagande? Och vad är gott nog? Föräldraskap innebär inte att vara en 24/7 perfekt vuxen som aldrig blir för arg och som aldrig har stökigt hemma. Ibland är mjölken slut och ibland får gullegrisarna somna i soffan. Ibland drar man runt i pyjamas till 12-1 och och ibland äter man ett så stort mellanmål på förmiddagen att man hoppar över lunchen och äter tidig middag och får äta igen sent på kvällen. Allt det jag nämnt, förväntas jag skriva ner som något potentiellt negativt, om det sker när jag observerar familjerna på jobbet. Vi måste skriva ner det för att hitta mönster som kan vara värt att ändra på men om det händer då och då är det givetvis ingenting jag bryr mig om.

Sen ska arbetsgruppen också vara överens.. Alla ska helst tycka hyffsat lika om vad som är allvarligt och vad som är okej. Det är givetvis omöjligt. Kollegor utan barn tenderar att tycka vissa saker är TOTALLY UNACCEPTABLE medan vi som har barn får förklara att alla världens barn någon gång i livet äter nåt efter tandborstningen eller är uppe lite för sent. "Jag kommer då aldrig låta mina barn göra x och x, säger dom då". Straff nog för såna dumma uttalanden är att de själva kommer få barn en dag (hoppas jag, för de vill ha barn) och då kommer förstå hur de lät.. ;) Och förstå varför det upprörde mammorna runtom dom.

Nu ska jag lura fram nåt gott till fikat! Det finns svenskgodis i nåt av skåpen, måste hitta det!