Arga lillot

Det är typiskt aprilväder idag. Det var soligt och varmt när vi gick till loppisen imorse men iskaaaallt när vi gick hem från efterföljande fikan hos kompisarna M&M som bor några gator bort. Nu sitter jag på kontoret och gör veckans långa pass. Lämnade en ilsken liten ekorre hemma. Det senaste i utvecklingen är nämligen att vägra säga hej då vid hemdags och sen GALLSKRIKA ”I wanteeeeed to say byyyyyyyye” och störtgråta (ni vet, med snor och andningsuppehåll) i ca 30 minuter efter varje avsked. Hela vägen hem och sen hemma en stund också. Alla utvecklingspsykologer har glömt denna fasen för ingenstans finnes den att läsa om. Jag försöker nu övertala Gustav att säga hej då innan vi går ifrån kompisar för att han sen inte ska ångra att han inte sa hejdå men han lyder inte modern alls. Ibland forsöker jag lugna ilskan genom att säga att han visst sagt hejdå men killen har koll och skriker då ”I NEEEEEEVEEEEEEEEER”. Och det blir stor kris och tandagnisslan som hörs av alla som bor både i denna stad samt alla förorter.

Nu ska jag fixa kaffe och äta det enda lilla ballerinakexet som finns kvar efter att mina glupska kollegor käkat upp de andra. Svenska ”kager” går hem här.