En liten lapp fick Mwaniki med hem från Gustavs dagis igår. Vi uppmanades rösta på vem vi tycker är månadens anställd på dagis. Denna lilla käcka tävling utser då och då en månadens anställd vilket är ett hedersuppdrag som belönas med att man får denna lilla titeln under ett foto av sig själv vid entren. Jag avskyr den här typen av tilltag. Philippa som är chef på dagiset har ett FANTASTISKT team och jag kunde inte vara mer nöjd. Men att välja ut en känns för mig helt fel och jag kommer vänligt förklara att jag inte vill rösta om jag igen uppmuntras att göra det. Jag kommer säga att alla är fantastiska, att Gustav tas väl om hand och att jag är NÖJD. Jag är medveten om att min åsikt nog ses som väldigt "svensk" (så slipper ni säga det) men det har inget med avundsjuka att göra och jag har självklart ingenting emot att människor får beröm och goda vitsord, uppmuntran och brajobbat. Chefers jobb är att entuiasmera och heja på det goda och uppmärksamma och jobba bort det som inte funkar. Men. Jag tänker dock lite på dom som inte valts. Vad betyder det? Någonting? Ingenting?! Nej ingenting. Det finns personal där som säkerligen gör allt de ska men inte är de som sticker ut och läggs märke till. Och har någon gjort nåt bra, säg till henne/honom (jaa, vi har fått vår första manliga personal på detta dagiset) på personalmötet eller nåt! Toppen! Uppmuntra och hejja på, men varför tävla?
Även Mwaniki var arg. "These kind of competitions only puts fear in peoples hearts", sa han. Det tycker jag var väldigt fint. Jag känner samma sak.
Inom människovårdande yrken som mitt (och även inom förskola/skola vill jag säga) är det LIVSFARLIGT när människors egon blandas in. Jag har själv jobbat på ett ställe där det pågick en popularitetstävling bland de anställda. Vem var klienternas favorit och varför? "Varför blir de aldrig arga på mig, utan bara på X oxh Y"? Det var så viktigt att aldrig uppröra klienterna att det fanns många i teamet som aldrig ville ifrågasätta eller utmana klienterna och deras beteende vilket ledde till att vi inte nådde någon framgång alls. Det negativa beteendet, som var anledningen till att de var våra klienter, fortsatte därför. Detta för att de så kallat goda inte sa nåt utan lallade med och var schysst och kompis och för de onda ju bara gnällde och var oförskämda och sa sån skit man ju inte behöver lyssna på.
Hur är det hos er? Har ni såna här tävlingar? Skulle du peppas av chansen att utses? Kanske finns det yrken där det funkar?
12 kommentarer:
Har på sätt o vis varit med om en sådan tävling... och min tanke var precis som er... den som inte blir sedd då? Det är inte kul för dem. :P
Grundtanken till detta är säkert bra men... det gick snett på vägen.
Först måste jag bara säga att du är så bra Emma, du blir inte bara arg utan du påpekar det också på ett konstruktivt och vettigt sätt. Tycker ofta du agerar så jävla BRA.
Sen så har jag varit med om sånt när jag jobbar på McDonalds. Vansinne. Där sattes även listor upp efter varje lunchrush vem som varit snabbast under lunchen. Jag jobbade där tre veckor och hatade varje dag. Grät innan jag gick dit, hemskt var det! Och var man bra (andra dagen där kom jag på andra plats på snabbhetslistan) så kollade folk snett på en. Usch.
Vi hade ett liknande "vandringspris" för några år sedan, i en begränsad period, som folk mest skrattade åt. Speciellt eftersom den som först fick priset skulle ge det vidare till nästa med en motivering nästa vecka (eller näst-nästa). Dvs den kom aldrig, under de månader den körde, ut utanför den avdelning där den första personen som fick det satt... ;-)
Är annars enig; tycker inte om liknande tävlingar. Jag har t.ex mycket svårt för att ge utmärkelser till olika bloggar också. Har en gång haft en kompis som till en nyårsfest höll ett tal där hon berättade något personligt om alla. En fin tanke, men det blev bara så, så fel och sedan dess har jag vägrat att utse någon vän/kollega osv som bättre än någon annan på det sättet.
Bla bla bla, jag babblar på... ;-)
Sussie: Tanken är ju god men jag tror det i praktiken bara leder till elände och orättvisor. Kram!
Egon: TACK så snällt sagt, det betyder så mycket med så fina ord! Det blir fel och orättvist och dessutom finns det ju missunnsamhet som också frodas av sån här negativt påhejjande, precis som du skriver. I ett bra arbetsklimat där folk vet vad de gör behövs inte en sån här typ av morot. Kram!
Lullun: Oh, det där nyårstalet blev jag nyfiken på nu, men jag kan tänka mig hur felfelfel det blev ja. Avskyr att hålla på och rangordna människor, förstår inte för vem man gör det. Alla är bra på nåt, liksom. Gillar så mycket när du babblar! Kram!
Jag håller med dig! Men britterna gillar det här med peppning och ständig uppmuntran på olika sätt. Men de gör det genom konkurrens när jag tror att det går att göra på andra sätt. (De gillar namn & shame också.) Jag kan förstå att när man jobbar som telefonsäljare så kanske man har listor på en stor whiteboard. Men då visste man nog att det var ett "tävlingsyrke" man gav sig in, att de var premisserna. Men i andra yrken? Då kan det väl räcka att man gör en utvärdering av all personal då och då utan att behöva välja någon. Dvs en anonym enkät som bara chefen läser och har någon antingen något negativt eller positivt att säga om en viss anställd så kan chefen ta upp det med personen i fråga.
Anna: Jag hade väntat mig så mycket mothugg här att jag blir förvånad av alla kommentarer. Men jag blir glad av all eftertänksamhet för det är det finaste som finns. :) Kan hålla med om det du skriver men jag tror det blir negativ press på människor och i olika perioder i livet blir det säkert bara just PRESS, inte en positiv morot. Varför inte sätta ett uppnåbart mål och säga att när vi fixar det (inte OM, utan när och låta det handla om tid) så gör vi det och det. Det tror ja mer på om man nu måste ha nåt. Kram på dig!
Hej heja. Jag kan inte nog tala om hur viktigt det är att denna sorts tälvlingar bör banlysas. Det handlar inte alls om människors kunnighet och kompetens utan bara om att stryka medhårs utan någon som helst förståelse för vad som är bra och utvecklande och vad som leder rakt i fördärv. Härligt att höra någon som törs stå för sin åsikt...kram..../Ebba
Ebba: Åh vad bra du också skriver! Håller helt med om att ett sånt här utmärkande inte säger nånting om duglighet utan bara att man har "a face that fits". Ser inte anledningen till det alls. Kram på dig!
Usch,sånt där "vinner" jag aldrig. Inte så bra för självförtroendet. På båten jag jobbade på fick gästerna fylla i en enkät vad de tyckte om sin servitör efter 7dgr. Fick man dåligt betyg fick man färre gäster (vilket betydde mindre pengar eftersom lönen var dricksbaserad)kryssningen veckan efter. Gästerna hade också chans att spy galla några rader på enkäten. Själv hade man ingen chans att försvara sig. Bara för att göra det ännu trevligare postade chefen alla kommentarer till alla 200 servitörers förtjusning, på en offentlig annslagstavla. Bra som mindre bra kommentarer (mellanchefernas kommentarer tog dock borts om de var för dåliga).
Pernilla: Skönt att höra att det fortfarande finns fascister som är chefer. Hur kan man ens med sig själv när man gör så? Blir mest arg av eländet. Usch!
Behöver väl inte säga att du är en klok kvinna Emma, det vet du att jag tycker vid detta laget. Personligen tycker jag att det är så löjligt med sådana "tävlingar". Håller verkligen med Mwaniki, bra sagt!Tänk alla dessa människor som inte kan/vill/behöver hävda sig hela tiden utan försöker göra sitt bästa på sitt jobb.Självklart tycker jag att det är viktigt att ge varandra beröm men för mig behöver det inte handla om stora saker utan även dem vardagliga sakerna som vissa tar för givet.Jag tror på det lilla man kan göra på en arbetsplats/livet och jag tror inte att människorna som ADRIG blir valda blir mer peppade av att sådana tävlingar. Det hade inte jag blivit och jag hade inte behövt att få beröm inför alla så jag kunde känna mig bättre än alla andra, för då kan man fråga sig VARFÖR man gör det man gör. För att man vill hjälpa människor/göra en förändring från hjärtat eller bara för att få bekräftelse!kommer även tänka på skoltiden då man skulle välja lag i olika saker och det ALLTID blev samma barn till sist.
Satja: Åh vad bra du skriver, håller helt med! Man ska göra sitt bästa för sin egen skull, inte för att vinna nån himla tävling som inte säger nåt. Och precis, tänk den som blir vald sist, eller aldrig. Varför riskera att utsätta någon för det? KRAM!
Skicka en kommentar