Fullkomligt ÖSREGN hela dagen. Låt mig citera mig själv: JIPEEI. Men har man lovat sin gullgris en lunch på stan så är det bara att tänka om. Hem med cykeln och hjälmarna och upp på bussen i stället. Mot Pizza Hut där vi käkade buffe och pratade om dagis hela dagen. Om vilka som är hans bästisar och annat. Att de ska börja ha dramaklasser varje torsdag och att det blir kul! Franskan går på tal om det bra, han säger "bonjour" till våra fransktalande vänner (och alla andra) och de tycker såklart han har heeeelt rätt swung på det.Det blev en bra dag men nu är det inte mycket med den lille förkylda kille som ligger här brevid mig på soffan. Han älskar sin medicin så de mesta av tårarna kommer till följd av att han inte kan få mer idag. Det är ett hårt liv.
5 kommentarer:
Jaa vilkeet hårt liv. Världens bästa föräldrar och sociala skyddsnät, sedan växer han upp och läser Marx och ockuperar hus och skyller det på mamma... ;-)
Nä vi får hoppas att han inte ockuperar hus.
Karlavagnen: De som aldrig varit kommunister har inget hjärta. De som fortfarande är det när dom är 30 har ingen hjärna. Så brukar man väl säga va?
Ni verkar ha så fint förhållande och du tar dig tid och verkligen pratar med din lille son! Det gillar jag!
Anna: ÅH vad glad jag blir! :) Både han och jag är pratkvarnar så mycket prat blir det. Tid är det bästa man kan ge! :) Kram på dig!
Hahaha. Jag har också en kille som går runt och säger bonjour. Så kul! Pojkvännen skulle lära honom lite franska inför semestern typ, fast bara på skoj. Aaju älskar det! :-)
Skicka en kommentar