Snorky bloggar om att hon bjudit kompisar med barn över på fika men att många hoppat av i sista stund och flera, verkade det som, utan en vettig anledning. Blev arg på sånt beteende bara av att läsa om det! Så jäkla trist när man ordnar nånting och så struntar folk i att komma för att dom typ inte pallar. Är man sjuk - fine - men annars går man om man tackat ja. Och det allra mest intressanta - varför är inte denna fikan kul och nåt man ser fram emot? Hur kan det vara så jobbigt att bli bjuden på fika att man drar sig ur? Som om jag, på en väns födelsedag när det ska bli fest, ringer och hoppar av i sista stund för att jag känner mig lite seg.
Vad är det med oss, hur mår vi, hur lever vi våra liv om en fikabjudning blir nåt vi bara måste - till varje pris - ta oss ur. Och även om man vaknar på morgonen och tänker att man hellre bara skulle vara hemma och slappa den dagen som fikan är på så är man väl kompis nog att gå ändå? Är det viktigare att ha rätten att få säga nej än att vara schysst mot en vän som man lovat komma på fika hos? Jag vill verkligen ha era åsikter om detta!
Jag läser JÄMT om livscoacher som maaaaler om att man aldrig ska göra nåt man inte hundraprocentigt vill och att man ska bli bättre på att säga nej. Mycket intressant i ett land där befolkningen, enligt min åsikt, är extremt bra på att säga nej. Mycket intressant i ett land där jag vet massor av människor som anser sig ha massor med vänner men när dagen för tex en flytt kommer är det typ bara jag och max en till som bemödar sig att hjälpa till. Det är ju liksom inte det roligaste i livet att bära lådor och möbler men självklart ställer man upp - ska man säga "nej tyvärr jag kan inte" för att det inte är kul? Vad tänker ni, är så nyfiken!
5 kommentarer:
Nej, en vettig anledning bör man verkligen ha om man ska dra sig ur sådär. Att inte palla eller vara seg är inte ok. Om man t ex har bestämt för att fika på stan och känner denna seghet kan man, tycker jag, föreslå sin vän en fika hemma hos sig själv under mysiga omständigheter men man säger inte "jag pallar inte å dra ner på stan, är så seg...). Vill polaren ändå fika på stan så åker man ner. Är man sjuk - självklart kan man då ställa in. För min egen del har jag ställt in flera med vänner flera gånger pga svår ångest som ju tyvärr kan komma plötsligt och utan förvarning. Detta känns ju hemskt, men jag försöker förklara för dem som är inblandande att jag gjort så gott jag kunnat. Men, detta är ju på sätt och vis att vara sjuk.
Att ha rätten att säga nej - absolut. Men jag tror inte att det ska blandas ihop med att "inte palla" å gå och fika. Kanske är en ursäkt för de som inte pallar men jag tycker inte riktigt att det är samma sak. Rätten att säga nej ska uppmuntras - för att det behövs i sammanhang där man inte säger nej och blir överkörd, påhoppad eller orättvist behandlad. Sen ska man inte utsätta sig för sådana saker som man inte vill men det handlar enligt mig inte om att agera flytthjälp eller gå och fika utan när man blir illa behandlad eller känner sig illa till mods av olika anledningar. En vän hjälper till att flytta hur trist det än är! Så är det! :-)
Kram
Ulrika
Intressant att du bloggade om det. Skönt att det inte bara är jag som tänker så, för ibland undrar jag. Detta fenomen är skitvanligt i den tråd på fl som jag är med i. Vi är ett gäng mammor, ca 15 st, från Örebro med barn i samma ålder. Varje vecka brukar vi ha minst en aktivitet vi träffas på och då skriver en person ett förslag på dag, tid och plats och sen skriver man på listan med sitt namn om man vill vara med. Jag förstår inte varför så många ska envisas med att skriva upp sig på denna lista när de senare sen bestämmer sig för att de hellre shoppar med sin mamma eller bjuder hem sin mormor. Vänta då om du är osäker och skriv ist upp dig dagarna/dagen innan när du är SÄKER! Inte fasen bestämmer jag med någon annan om jag har skrivit upp mig på listan. Mest irriterad blir jag när jag flera gånger frågat vilken dag som passar bäst för de som börjat jobba igen. O nu har samma person flera gånger gett förslag som vi rättat oss efter och sen dagen innan eller samma dag hoppat av. I MIN värld gör man INTE så! Som sagt, jag får dåligt samvete bara vi blir sjuka och måste ställa in.
Jag håller med dig om att man inte alltid har lust med allt men att man ställer upp för att man kan glädja någon annan. Men det verkar som det är "inne" att vara ego och hela tiden utgå från sig själv nu för tiden.
EXAKT, det går nån trend i att vara så himla "självcentrerad", jag tycker det är så fel! Att ta hand om sig själv är viktigt men minst lika viktigt att ta hand om andra!
Hmm. Väljer ofta att inte kommentera så mycket av dina åsikter. Ofta för att jag fullständigt håller med, men ibland för att du kan låta väldigt idealistisk. Det kan ju rimligtvis inte vara något fel, men ibland är det någon dimension i dina resonemang jag saknar. Kanske är det just det här att vara tillåtande och snäll mot sig själv i första hand för att sen finnas där för andra. Jag vill inte att någon kommer till mig på våfflor för att vara sjysst, eller ställa upp. Jag vill att de ska komma för att de VILL. Annars uppskattar jag om man ringer och talar om det. Att inte orka eller så är en helt ok anledning. Jag vill att vänskapen till mina vänner ska bottna i lust, nämligen, inte solidaritet. Sen finns det vissa "ställa upp" situationer, som flytt osv och då vill oftast folk hjälpa till eftersom de gillar mig (förhoppningsvis) och för att de fått/får hjälp av mig när det behövs. Likaså om någon krisar. Då är det inget annat än att släppa allt och finnas där. Det är DÅ det gäller. Inte när man ska bjuda på våfflor, tycker jag. Det var min åsikt. Ha en skön helg sötnosar! Kram, Sara HD
Åh Sara, kommentera även när jag är idealistisk! Inte roligt att bara få hållamedkommentarer! :) Jag kan ta det, speciellt från dig! :) Jag vill verkligen höra dina åsikter, när du håller med och inte! Kanske tycker vi ibland jätteolika och kanske är jag ibland dålig på att uttrycka mig som jag borde? Och med detta menar jag också att diskutera lusten, varför vill man inte? Det är det som är min poäng! Jag vet människor som berättar om bästisskap (från båda sidor) där den ena alltid drar sig ur för att de inte pallar och jag skulle personligen bli supersårad om jag ordnat en fest eller middag eller fika och folk ringer och säger att dom inte kommer för att dom inte har lust! Man har väl lust att träffa sina vänner? Är du med?
Skicka en kommentar