Tittade på lite gamla foton nu ikväll. Finns fina på Gustav och min farfar och jag blir lite ledsen när jag tänker på att Gustav inte kommer ha några minnen alls av honom, trots att dom träffats hur mycket som helst! Förmodligen kommer det inte ens vara en sorg för Gustav, just eftersom han inte kommer minnas honom och därför inte kan förstå vilken sorg det är. Förstår ni hur jag menar? Jag har inga personliga minnen av min gammelmorfar och det har jag aldrig direkt sörjt även om mamma säger att vi träffats mycket och att han var värsta göllisen. Just för att jag inte har några minnen. Gustav måste få veta att denna fantastiska man fanns i hans liv i 20 månader och vilken fin relation de hade!!
Bild från besöket i lekparken nu ikväll!
4 kommentarer:
Ja det e verkligen tråkigt att GG inte fick lära känna honom bättre o jag vet att Thorsten tyckte det var jättekul när ni kom o hälsade på oss...fast han var ju ganska slut efteråt..hihi
O det e ju ännu mer synd att Vera inte fick uppleva GG alls tycker jag.
KRAM
Jag vet precis hur du känner med tanke på min mamma som bara fick träffa Vincent i 14 dagar.Jag kommer däremot prata om min mamma så mycket jag bara kan när den tiden kommer. Så han kan lära känna henne på ett annat sätt än det vanliga.
Om det finns foton så kommer han ändå att ha något slags "minne" av honom. "Gubben som mamma alltid pratade så varmt om o som gillade mig" typ... och dina minnen blir hans minnen, lite som Pernilla skriver.
Jag har precis börjat släktforska lite o skriver en släktbok o det är som om jag lär känna min mormor pånytt. Får veta saker om henne som jag inte visste.
Sen tycker jag det är jättespännande att se på bilder av min morfars mor (som jag aldrig träffat) och tänka tillbaka på alla historier som jag har hört folk berätta om henne, tex att min mormor tyckte att jag påminde om henne.
Så visst kan man "skapa" "minnen" ändå om man vill
Visst är det tråkigt. Men samtidigt tror jag lite så som Sussie skriver, det går att skapa minnen delvis.
Skicka en kommentar