tisdag, februari 12, 2008

BB - stanna eller åka hem?

Har nyss läst om ännu en mamma som fött sitt barn i bilen eftersom de inte hunnit in till BB. En liknande historia förra veckan. I alla tider har barn fött barn hemma och utan att hinna till sjukhus, det vet jag, men ibland hetsas mammor till att stanna hemma och kämpa för länge, tycker jag. Att vissa föder barn snabbt kan man inte göra nåt åt, men det är en annan historia.

Ringer man till BB och har värkar ska man få komma in och sen inte bli hemskickad för att "äta och sova" när man är på väg att föda barn. Även om det inte finns resurser till att få ett eget rum måste det finnas nån lösning som möjliggör för mammorna och papporna att åtminstone få vara i byggnaden, att vara nära hjälp om man behöver den. När vi åkte in var jag helt säker på att de skulle skicka hem mig efter undersökningen (nu var jag öppen 4 cm och fick stanna) men Mwaniki sa hela tiden att han aldrig skulle acceptera att vi skulle skickas hem, det var ju givet att bebisen var på gång. Föda barn gör man på sjukhus, även förvärkarna ingår i barnafödande och man ska inte behöva göra detta själv hemma, speciellt inte vid första förlossningen. Det tycker jag faktiskt fler pappor ska ta till sig av och bli lite modigare, det kan verkligen inte vara kul att vara den som ska skjutsa och ta hand om när man säkert själv är lätt skräckslagen och inte finner sig i situationen. Tänk själv att "behöva" ta hand om en kvinna med värkar, jag tror det är en jättesvår sak!

Jag ville till BB från första värken men kämpade så jävla länge hemma just av rädsla för att bli hemskickad. Resultatet blev att jag kom in så sent att jag varken hann skrivas in (inte hela världen men dock) eller få smärtlindring innan bebisen kom och fick därför en förlossning som blev mer stressig och smärtsam än den behövt vara...

Hur var det för er? Kanske tycker någon det var skönt att få åka hem en sväng mitt i, kanske vägrade ni åka hem? Har tänkt mycket på detta...

10 kommentarer:

Anonym sa...

När jag fick min son för 17år sen ca....så ville dom skicka hem mig oxå men jag vägrade eftersom det oxå var min första förlossning...sen när det väl satte igång så gick allt så snabbt att jag sprack ända bak..AJ!det gjorde ont, sen när dom skulle sy ihop mig så hittade dom inte läkaren o där låg jag i gynstolen...haha..nu kan jag skratta åt det, men det gjorde jag inte då.
KRAM!

Emmama sa...

Åh vad fruktansvärt! :( Det gör ont i mig bara jag hör talas om det!

Anonym sa...

ja det var fruktansvärt, jag låg i en haltimme innan läkaren kom till rätta igen..hihi

Anonym sa...

Samma sak kände jag, jag gick hemma just för att jag inte ville behöva åka hem.
Men när det gjorde "för" ont, så åkte vi in...hade de sagt att jag skulle åka hem och vila så hade jag kedjat fast mig vid dörrarna och tokvägrat!
Med tanke på att jag öppnade mig från 2 till 8 cm på en timme så hade det inte alls funkat ju!
Med Lotus så skickade de inte hem oss just eftersom det gått så fort förra gången.
Denna gången sattes jag igång, men valde att åka hem i väntan på att det skulle sätta igång. När det väl satte igång sen, så gick det fort.

Anonym sa...

Vi var tvugna att åka in när vattnet gick, bara för att de skulle konstatera att det va fostervatten. Hallå! Det forsade ju. Sen hemskickad med inga värkar. Men sen började de på natten..

Anonym sa...

Tjenis!!
Jag hade fruktansvärt ont och hade värkar 2-3 min mellan varje 1minutvärk. När jag ringde till BB och frågade om jag fick komma undrade damen jag talade med om det var "outhärdligt" annars vore det bra om jag väntade. Eftersom jag inte ville vara till besvär(jag skulle ju bara föda mitt 1:a barn) väntade jag ca 2 timmar till.
Tillslut var det outhärdligt. När vi kom in var jag öppen 6cm och det var på snudd försent för epiduralbedövning. Den här gången gick det ju bra men tänk om....
Kramelikram.

Emmama sa...

Precis, man vill inte vara till besvär och man vet ju knappt ens om man har verkliga värkar första gången. Eftersom de släppte mellan värkarna var jag inte ens säker på om jag hade ont när jag hade ont.. :) Och att tvingas vänta tills det är outhärligt tycker jag inte är okej, speciellt inte första gången!

Anonym sa...

Det här är en av många orsaker till att jag inte tänker föda barn. :)

Anonym sa...

Jag har haft så "konstiga" förlossningar tycker jag. Med Neo började vattnet sippra kl 22 4 veckor innan bf och jag fattade ingenting! kl 1:30 på natten gick vattnet ordentligt. Så jag ringde Martin som jobbade + förlossningen och de ville att vi skulle komma in. Jag kände INGET! Vi kom in vid 3. Vid 4:30 fick jag värkar och var FULLT öppen!! Men han är född först kl 10.
Med Mio började det med värkar (2:30) men eftersom det var så skumt med Neo så var jag lite rädd att det skulle gå fort. Så jag ringde in till förlossningen när Martin kom från jobbet på morgonen och vi åkte in vid 7. Då var jag öppen 7 cm och sen är han född kl 12.

Anonym sa...

If you suffer from hair loss, hair implants may be one way to help you.
[url=http://www.hair-restoration-surgery.com/]transplants hair[/url]