Har tittat på Malous Efter tio på nätet. Veckans tema var att göra en klassresa och det var mycket intressant! Det fick mig att tänka på om det är lättare eller svårare NU, jämfört med för 50 år sedan, att göra en klassresa uppåt. Därmed inte sagt att det behöver vara ett mål man har med livet, att vara arbetare är självklart det finaste som finns! Så sa alltid farfar, med eftertryck i rösten och med glimten i ögat! Även skillnader mellan länder är intressant att diskutera...
I Skottland finns det, ur min synvinkel, en tydlig ”underklass”. Fattiga människor som bor dåligt, har dåliga matvanor, katastrofal tandhälsa (n har aldrigi sett dåliga tänder om ni inte varit här) och har barn som kommer få mycket svårt att leva på ett annat sätt. Dålig mat är superbillig (dålig färdigmat kostar "ingenting" och i Sverige är hemlagad mat alltid billigare än motsvarande färdigrätt enligt min uppfattning) och här är det så dyrt med högre utbildning att inte alla kan plugga vidare.
I Sverige finns väldiga skillnader mellan människor, det vet jag, men där finns ett helt annat skyddsnät än här. I Sverige går alla i gratis skola och kan med rätt stöd studera sig till en utbildning som kan ge pengar som ger dig en annan klasstillhörighet och ett gott liv (ekonomiskt sett). Nu vet jag att det finns folk som säger att det är för dyrt även i Sverige att plugga på högskola och att det är FÖR JÄVLIGT att behöva ta CSN för att studera men det vet i 17 om det sägs av människor som verkligen vill plugga, jag ser det ofta som ett försvar för att slippa... Men man behöver inte, självklart kan och ska inte alla bli akademiker!
Ett annat problem relaterat till detta är att vi i Sverige inte har kvar så många som vill arbeta i tillverkningsindustrin. Det innebär att företagare vänder sig till andra länder där denna arbetskraft finns i väldiga mängder. Dessutom är den skamligt billig utomlands och många arbetar under villkor som aldrig skulle accepteras på andra ställen. Vad gör vi åt det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar