Kära läsare!

Ibland när jag skriver inlägg får jag anonyma kommentarer från läsare som undrar om det jag skrivit var kritik riktat till dom. I andra fall läser jag läsares bloggar som skriver saker som uppenbart är svar på tal till mig utan att de "erkänner det". Självklart är det jag skriver ibland om dig eller till dig, ni är ju människorna runt mig! (Nu gäller detta INTE dig Pernilla, vi hade ju en diskussion om detta och ett inlägg, det var inte till dig). Jag läser det ni skriver och lyssnar på vad ni säger och klart påverkar det mig. Ibland blir jag glad av er och ibland ledsen och besviken och ibland så undrande att jag vill skriva om fenomenet. Ta det då inte som kritik, det är sån jag är - diskussionslysten och överanalyserande! Jag vill väcka tankar hos er och ge alla ett medvetande som är större än bara rörande det som är precis runt om er och detta med all världens goda avsikter. Inget annat!

Jag har säkert skrämt bort vissa från bloggen och många läser utan att kommentera och sånt är livet. Vissas kommentarer mår bara bloggen bra av att slippa eftersom det oftast var personliga elakheter och alltför hårda ord från människor som för länge sen bestämt sig för att jag är eines ruttes egg. Jag är århundradets smärta i rumpan för människor som jag inte tycker tänker brett men kan jag inte få vara det? Och gillar ni inte det, lite lite, nånstans nånstans? Har ni aldrig tänkt till av nåt jag skrivit? Jag tänker till av massor ni skriver!

Detta inlägget var det fog för idag.. Nu är det kaffedags!
KRAM.