Har hamnat i en ganska delikat diskussion med en av mina bästa vänner. Låt mig berätta, lite kodat, vad det handlar om. Min vän har uppmärksammat missförhållanden på sin arbetsplats och har tagit upp detta med sin chef men inget görs... Anonymt har min vän nu ringt Länsstyrelsen som är den myndighet hon i nästa led skall anmäla till. Situationen var allvarlig menade dom och de ska nu agera vidare. Länsstyrelsen kommer göra en utredning som de hävdar bygger på att det kommit en anmälan UTIFRÅN, alltså från en drabbad medborgare, inte från en anställd. Min vän är ändå rädd att anmälan ska kunna härledas till henne och att hon ska drabbas genom att inte få ett bra intyg när hon slutar. Hon har bett mig ringa hennes arbetsplats, låtsas vara en drabbad medborgare som uppmärksammar de på att de arbetar fel. Detta vill jag inte göra. Dels känner jag nånstans att ”FAN,
du gör rätt, stå upp för det – ingen kan neka dig ett intyg för att du vill följa de regler som finns”. Dels vill jag inte ringa härifrån, det kan spåras till ett utomlandsnummer och säkert på något sätt spåras till mig och det kan kollas upp att jag och min vän känner varann (pluggat ihop mm) och jag vill inte ha varit med om nåt sånt fejk. Jag ringer dock gärna om jag får säga vem jag är, om jag får säga att jag vet att det gjorts fel och att jag kommer att anmäla det.
Jag vill vara totalt lojal med min vän men jag tror på ärlighet och att man står upp för värden som är större än sin egen rädsla.
Mod är en personlig egenskap. En modig person handlar i överenstämmelse med sina övertygelser och önskningar, även vid risk för negativa konsekvenser mot det egna jaget (Wikipedia).
Jag har själv anmält kollegor och jag vet att det innebär total ångest innan man fått se reaktionen! Man vet inte vad man kommer möta när man kommer till jobbet och man är rädd att folk ska tycka att man gått bakom ryggen på dom. Mina anmälningar ledde till ett mycket kort helvete men ett för evigt gott samvete...
HUR HJÄLPER MAN SIN VÄN MED SÅNT HÄR, tycker ni?
8 kommentarer:
Kanske hade jag ringt det samtalet mest for att vara schysst men jag tycker inte det vore det ratta och heller inte en tjanst som ar nat man ber om. Svart att saga nej kan jag tanka mig,.. Det ar viktigt att man star upp for sant har sjalv och att man tar konsekvenserna nar de kommer.. kram Emmis, lange sen nu!
Det är HÄRLIGT att vara modig, då kan man gå med huvudet högt och ryggen rak! Det ordnar sig, det gör det ju alltid förr eller senare. Självklart ska man vara ärlig och hålla sig till sanningen.
Soliga hälsningar från Göteborg.
Sorry om någon missuppfattade mig när jag skrev "det ordnar sig alltid", jag menar då inte att din kompis ska passivt titta på vad som händer. Om hon vågar och det känns rätt för henne ska hon anmäla detta, antagligen kommer folk att titta på henne med beundran i ögonen. Jag tycker inte att du ska ringa.
Nej det e ju inte lätt o veta hur man ska göra i en sån sits...men jag skulle nog inte ringa.
Jag vet det kanske inte e till nån hjälp men gör det som du tycker känns bäst, jag vet det e svårt.
Man vill ju hjälpa en vän om man kan.
kram A-L
Jag hade kanske nog ringt det där samtalet... ? Det beror lite på vad det gäller också... om det innebär att man måste vittna eller uppföljning av det på nåt vis eller nåt.. så nej. Men endast ett samtal så.. jo, jag hade nog kunnat ställa upp på det.
På tal om intyg.... Lagen här är iaf så att arbetsgivaren inte har rätt att skriva något negativt i ett arbetsintyg då man slutar ett arbete. Han FÅR skriva gott men aldrig negativt om man begär ett INTYG. Begär man ett arbetsBETYG så får de skriva en bedömning vare sig den är pos eller neg.
Får jag citera dig Emma? Du brukar alltid säga att vissa krig måste man kriga själv och jag tycker det passar bra här..
Jag vet inte vad jag hade gjort, eftersom jag inte helt vet vad det gäller. Men jag tycker du har rätt att ärlighet är att föredra. Det är bättre att stå för vad man tycker, även om det kan kännas jobbigt. Men jag tycker din avslutning på inlägget är mycket bra.
Skicka en kommentar