Som ni trogna läsare vet förlorade min familj och släkt sin klippa i höstas när min farfar gick bort. En frisk man med ett jättetrött hjärta fick kasta in handduken. Dagen innan ringde jag honom på sjukhuset och sa till honom att kämpa på. I slutet av min avskedsmiddag för vännerna i Göteborg en fredagkväll fick vi beskedet att farfar var död. Frida, jag, Gustav och Mwaniki åkte till Ljungby tidigt morgonen efter för en annan typ av avsked. Ett fint och mycket ledsamt avsked av en man jag verkligen älskade! En man jag älskade att hälsa på och en man som använde alla viktiga lappar han fick till att rengöra mellan tänderna. En rolig (vänta, du ska få prata med min kärr...a hustru), disträ (VA, vad säger ni nu) extremt allmänbildad och kunnig man med ett varmt brinnande rött sossehjärta. Det var bara det att hjärtat blev trött.
Detta är min hyllning till honom.
Med ett enkelt löfte att aldrig glömma.
5 kommentarer:
Ja finare människa finns inte..
Gud vad fint du har skrivit om honom,jag fällde lite tårar, jag har verkligen väntat på detta för du sa att du skulle skriva om honom, ja han var världens finaste o gooaste människa jag någonsin träffat, han kommer alltid att finnas hos mig o i mitt hjärta! Min älskade Thorsten!!
Kram A-L
Vackert skrivet.. och kärr.. a hustru var bara för roligt. :)
Fint skrivet. Det är tråkigt när ens kära går bort, men ingen kan ju leva för evigt tyvärr.
Vad fint Emma, mina ögon tårades, av glädje, när jag läste detta pga av att vi haft så otroligt fina amor/far-föräldrar. Lyckans oss!
Jag kommer nog bli lite beroende av din blogg, mycket fin och "hemtrevlig".
Sköt om er!!
Kram Stina
Skicka en kommentar