Min syster var snäll att skriva ut Tito Beltrandomen till mig och idag hann jag äntligen läsa den. Finns mycket att säga men nåt jag reagerade sjukt mycket på är hur det var allmänt känt att Tito på turnéer och annat var ständigt otrogen mot sin fru, att han var känd för att ha mycket kvinnor och - att detta var något man skämtade om, sjöng skämtsånger om och så vidare. Hörru Anders Berglund och company, hur kan det vara nåt man skämtar om och tycker är ballt att en vuxen man, en make och en pappa, är otrogen mot sin fru? Vari ligger det roliga? Varför sjunga sånger om "den kåte chilenaren" och skratta så taket nästan lyfter? Kul också för Anders Berglunds arma fru att veta att han gjort det, känns jäkla seriöst och trovärdigt.
Tanken på att själv få veta att en kompis är otrogen mot sin kille / tjej är fruktansvärd och jag skulle aldrig ge mig in i nåt skyddande av min kompis beteende eller tycka att det är lite spännande och kul och upp till henne / honom. Skulle göra extremt klart vad jag tycker och så vill jag inte ha nåt med det att göra alls.
Vad är det roliga? Är det ett sätt att hantera det man fått veta eller tycker man det är lite häftigt ändå?
2 kommentarer:
Det är SJUKT att detta skulle vara något roligt att SKÄMTA om ja.. ytterligare får man sej en funderare om hur vårt samhälle mår...
Ja, jag kan inte förstå att många tycker det är så acceptabelt. Det är skrämmande!
Skicka en kommentar