Nu har jag läst ut Joan Didions bok. Jag håller med dig Egon om att också mina förväntningar för mycket höga och jag blev lite besviken även om den var mycket bra! Tror den vinner på att läsas på engelska för vissa saker lät konstiga på svenska och man förstod vilka uttryck de försökt översätta.Nu ska jag läsa Mustafa Can, sist av alla i hela världen.
3 kommentarer:
Hej! Du besökte min blogg idag och lämnade en kommentar och jag blev så nyfiken på dig att jag var tvungen att kika in här. Roligt att hitta din blogg!
För mig betydde Joan Didions bok väldigt mycket, jag läste den i höstas, mitt i första året av sorg efter att ha förlorat min pappa. Jag känner igen mig i så otroligt mycket i boken! Jag förstår bara inte hur hon höll ihop, med tanke på dottern också...
Och du är inte sist med Mustafa Can, jag har inte läst den ännu, men ska snart! :)
SÅ mkt böcker att läsa, så lite tid! Läser 3 parallellt nu, efter dem är det dax för EL CHOCO, om jag inte börjar redan nu... Har du lite boktips til mig? :)
ja, den hade nog varit bättre på orginalspråket. dessutom tror jag att det är en bok som man tycker om olika beroende på var man är känslomässigt själv. jag kan tänka mig att den är oerhört bra i lägen så som anna här ovan beskriver. och den var ju bra, och jag tänker faktiskt på den då och då. fast den nådde nog inte sitt max hos mig :)
Skicka en kommentar