Hemska dag!

Vilken absolut skitdag jag har haft! Försov mig – IGEN – och vaknade tio minuter efter det klockslag som jag måste cykla hemifrån för att hinna. Bara det.

Stressade, ringde Ben och sa att jag blir lite sen, cyklade i extrem motvind de 25 minuterna till extrajobbet. Efter detta jobbet skulle jag vidare till ett möte (med riktiga jobbet) i andra delen av stan. Och jag skulle hinna posta lite brev och köpa mellis innan dess. PANG sa såklart bakdäcket och jag höll ärligt på att rasa i gatan, samtidigt som det swischar långtradare runtom mig.

Så, posta brev. Jag postar breven och när jag är utanför affären tappar jag min mössa. Det ser jag inte först utan börjar gå den 30minuterspromenad som det är till stället där jag kan laga cykeln. Oj, mössan! Vänder mig om, ser den ligga på marken, parkerar cykeln och går emot den. En äldre man hinner före och böjer sig efter mössan. Jag ler och sträcker fram handen för att få tillbaka mössan men människan säger ”finders keepers” (typ den som hittar den får den, eller först till kvarn) och går iväg med min mössa. Vad sa du till honom, säger alla. Vad säger man till en sån människa, svarar jag. VAR BöRJAR MAN? Inte ett ord yppades, jag blev helt chockad.

Okej, jag går emot stället som ska laga min punka. ”Men oj vilket old fashined gear system du har på ditt back wheel (men åh vilket gammeldags växelsystem du har), det där vågar jag inte försöka mig på att röra och jag montera ner det för att fixa däcket”.

Inga problem, jag går så gärna trettio minuter till till nästa ställe. Men det hann jag inte för mötet kallade. Så möte och mellis och buss tillbaka till den parkerade cykeln och så fixning av den. 35 pund, det sved. Så tillbaks till jobbet där jag skulle luncha (extremt sen lunch) och gjorde jättefin sallad och när jag öppnade min sprite så visade det sig att den hade skakat lite mycket som en rumpa skakar på ett disco så hela min lunch blev nersprejad. Fetan, tomaten och spenaten smakade lime och blött, inget vidare.

Nu ska jag sova, förhoppningsvis utan missöden.

”Stackars dig”, vill jag att ni skriver nu. ”Vad har du för kontonummer, låt mig sätta in en slant”, funkar också. Jag vill inte höra nåt käckt