Betraktelser och kulturkrockar både från livet som utvandrad, från livet som mamma till G och inte minst från livet som sambo till en bananodlare... Välkommen!
söndag, november 02, 2008
Att sakna och att minnas!
En dag för eftertanke är väl ändå denna dagen.
Märkligt nog infaller alla helgons dag i år med Lulus dödsdag vilket innebär att det idag är fem år sedan den allra vidrigaste dagen i ditt, mitt och många andras liv. Det var den dagen som ditt liv slutade och min saknad (och sorg och ilska och i viss mån också skuld) började. Idag minns och saknar jag dig extra mycket! Och jag har slutat vara arg för hur det skedde, för vad du gjorde, vilket är skönt.
Jag tänker också mycket på Austin idag, jag tänker på din fru som saknar sin "hubby" och era tre barn som saknar "daddy".
Mwaniki och jag har förlorat varsin bästa vän och ni gick bort alldeles för tidigt!
Lulus förslag på passande filmroller för mig. Jo, Eminen, det är jag..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
åh. kram!
(och oj, är det redan fem år sedan?)
Tyvär vet jag känslan..och det finns inga ord..:(
Så tråkigt. Stora kramar till dig!
Jag får verkligen beklaga...fyy vad tråkigt!
Kram A-L
Usch, jag kommer ihåg när det hände och även om jag inte kände henne så kändes det helt sjukt eftersom hon var en del av er.. KRAM
Jag beklagar också, Emma!!
Jättestor kram från mig!!
Allhelgona är dagen man blir extrapåmind om sånahär saker. :(
Jag tyckte den var tung i år, men det är ju bara 5 månader sedan Lennart sa adjö.
Skönt att höra att man kan komma till ett stadium då man inte är arg längre... hade jag ju tänkt tillägga.
Beklagar din sorg.
Hu, det där gav mig en klump i halsen. Vi hade ju lite kontakt och helt plötsligt försvann hon. HEMSKT.
Fint skrivet Emma som alltid. kram Petra
Åh Emma, vad sorgligt att du förlorat en fin vän även om det var länge sedan. Skönt om du kan fokusera på de fina minnena nu.
Stor kram
Ursch, minns det så väl:( Obegripligt att det redan är fem år sedan! Tänker på er.
Egon: Tack! Obegripligt att det är så länge sedan!
Frida: Jag vet.. :( KRAM.
Marianne: Tack! Kram.
A-L: Tack!
Foxy: Usch ja, det berörde många! :( Kram!
Annika: Tack! Kram.
Sussie: Jaa, det arga går över men det får ta sin tid.. KRAM och kämpa på!
Petra: TACK! Kram.
Petra H: Det finns många fina minnen! Kram!
Lala: Verkligen, tid har gått så fort!
Skicka en kommentar