Har just käkat lite lunch och lyssnar på ekots Lördagsintervju där dagens huvudperson var drottning Silvia. Hon presenterade fina tankar om barns rätt att skyddas emot sexuella övergrepp.
Drottningen menar att förövarna är sjuka människor som behöver terapi och vård.
Som svar på detta undrar intervjuaren ”vilken medkänsla ska man ha med de här männen”?
Det handlar inte om medkänsla! Vi som förespråkar vård gör inte det för att dutta och gulla. Utan för att vi tror att det ger resultat att reda ut bakgrunder och orsaker. Och visst är det viktiga att beteendet upphör? Visst är det viktigare, visst står det över, att skada förövaren?
Jag fascineras av hur detta upprör. Elakhet, råhet och förslag om fysiska bestraffningar borde vara det som upprör.
Och, viktigast av allt, sätt BARNET i fokus, inte förövaren!
3 kommentarer:
Bra skrivet emma! är så trött på att höra att man "daltar" och "tycker synd" om gärningsmännen bara för att man har en annan syn på vad som verkar brottsförebyggande än långa "avskräckande" fängelsestraff.
Jag bryr mig egentligen inte så mycket om vad som görs med förövarna. Det viktiga är att få stopp på det. Att skydda barnen så att inte fler blir utsatta och kanske blir förövare i sin tur för att de mår så taskigt av det som hände dem.
Egon: AMEN!!
Marianne: Håller med dig till fullo, precis så resonerar jag också.
Skicka en kommentar