"Santinos ansikte skiftar dag för dag. Han får karaktär, helt egna
ansiktsdrag.
Det är ett fascinerande skådespel. Det är en ny ridå varje dag
som dras upp.
Han är som en varm ny muskel man inte kan leva
utan.
Hur gjorde man innan? Googlade sig själv? Drack? Tog meningslösa
promenader? Skrev sorgliga dikter om trasiga förhållanden?
Hur gjorde man
förr?
Jag minns inte eftersom jag är en annan.
Han doftar så gott att man det spirar ända ner i magen.
I går stod jag i fönstret med honom på axeln och
jag sjöng lite och han sade något på sitt lilla språk och jag höll med honom,
för han har alltid rätt nämligen, och jag pekade ner på torget, på husen runt
omkring, på människorna som hukade i den hastiga kylan men han somnade där på min axel och jag bar in honom i vaggan och lade ner honom där, försiktigt, och
sedan somnade han och jag bara satt där en lång stund och såg på honom och
tänkte inte på något annat än vilket äventyr detta är och hur ödmjuk, tacksam,
lugn och nöjd jag är över att få vara med om det."
tisdag, februari 17, 2009
Dagens finaste!
Det är nåt så vansinnigt vackert när Marcus Birro nu bloggar om sin nyfödde son!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det verkar onekligen oslagbart att få barn, hoppas jag får uppleva detta någongång!
Jag kan inte annat än hålla med honom i allt han säger. :)
Nåja, idag gick det inte så smidigt och vi gjorde om det där med att lägga ner honom i hans säng 10 gånger... det var inte lika charmigt 10:e gången... (En trött och febrig mor är inte heller så charmig) men sen blev jag ändå kvar där brevid honom och låg brevid honom och doftade på honom och undrade om jag kan lirka bort mitt pekfinger ur hans grepp utan att han vaknar.
Åh ja det va verkligen fint skrivit av honom. kram
HAN kan det där med ord. Tycker så mkt om honom!!
Its all about me: Det hoppas jag med för det är fantastiskt! :)
Sussie: ÅÅH vad mysigt!
Satja: Ja, det är riktigt bra!!
Annika: Håller med, han är speciell!
men wow vad vackert! jag har inga barn men tar hand om en liten bebis på ett barnhem 4-5ggr i veckan och jag känner igen mycket av det där måste jag säga!
Towis: Alskar att lasa om din lilla minipersika! :)
Skicka en kommentar