Anna frågade om Mwaniki tycker det svenska språket är vackert. Jo, det tror jag nog han tycker. Swahili och Kikuyu är ju dock sååå mycket mer nyanserat och sååå mycket battre på att uttrycka känslor. Och Mwaniki säger att det enda svenskar säger när vi träffas på morgonen är ”Tja” - utan att ens söka ögonkontakt med varandra. Det tycker han är jättemärkligt och kallt. Tank om svenskar när de träffades på kontoret på morgonen kunde utbrista ett heeeej kompis och ge en kram och säga how is your mama och fråga hur baaaarnen mår. Det tycker jag vore mysigt. På mitt extrajobb är vi en jätteinternationell arbetsgrupp och där frågar ALLA mina kollegor (speciellt de som är ickeeuropeer) varje gång jag träffar dom hur det är med ”Gosstaf” och min man. Sympatiskt! Och man får prata om Gustav och hans roligheter, även med människor som inte har barn själva. Det ni!
torsdag, februari 19, 2009
Svenskan
Anna frågade om Mwaniki tycker det svenska språket är vackert. Jo, det tror jag nog han tycker. Swahili och Kikuyu är ju dock sååå mycket mer nyanserat och sååå mycket battre på att uttrycka känslor. Och Mwaniki säger att det enda svenskar säger när vi träffas på morgonen är ”Tja” - utan att ens söka ögonkontakt med varandra. Det tycker han är jättemärkligt och kallt. Tank om svenskar när de träffades på kontoret på morgonen kunde utbrista ett heeeej kompis och ge en kram och säga how is your mama och fråga hur baaaarnen mår. Det tycker jag vore mysigt. På mitt extrajobb är vi en jätteinternationell arbetsgrupp och där frågar ALLA mina kollegor (speciellt de som är ickeeuropeer) varje gång jag träffar dom hur det är med ”Gosstaf” och min man. Sympatiskt! Och man får prata om Gustav och hans roligheter, även med människor som inte har barn själva. Det ni!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jo jag är helt säker på att svenskar uppfattas som kyliga och itne särksilt hjärtliga om man ser på oss med icke-svenska ögon. SÄRSKILT med ögon från t ex vissa delar i Afrika, Sydamerika , Sydeurpoa och Asien. Men inte alla såklart. En del länder och kulturer i t ex Asien är ju ÄNNU mer "kontrollerade" och "känslofattiga" än svensk kultur. Alltså med detta menar jag inte att man inte har känslor, utan att man inte visar dem så tydligt. På gott och ont.
Jag är en känslomänniska. Helt klart. MEN jag är nog ändå inte så jättetydlig med att visa vad jag känner alltid. Iallafall inte bland folk jag inte känner väl. Men sedan tror jag det är en annan sak också med detta. Har en kompis som är vääääldigt latinamerikansk! Och hon är härlig på de flesta vis. Alltid höga skratt eller stora dramatiska utbrott. MEN vad jag insett är att den stora skillnaden mellan oss är att hon framförallt blir "upprörd" över så mycket mindre saker. Sådant jag känner att "vad fasen, visst det kanske inte var optimalt, men inget jag orkar engagera mig i såpass mycket att jag blir arg, ledsen, upprörd eller även hysteriskt glad". Kanske är detta för att jag är en så mycket tråkigare person? Men jag vet inte. Tycker det faktiskt KAN vara lite jobbigt att hela livet alltid är ett stort drama. Så svensk jag är så gillar jag nog "lagom" rätt bra, hahahaha! :-)
Stor kram!!!
Jag skriver helt under på det Saltis säger...
Jag är nog lite likadan. Är inte så översvallande i det första mötet med vänner.
Lustigt, precis som Saltis är jag rätt bra kompis (genom skolan) med en kvinna från Colombia.. HON kan fara ut, och skrika och Skratta högt och dra in folk som bara råkar gå förbi...
Då skäms jag, samtidigt som jag känner mig så SIPP.
Ibland är vi verkligen annorlunda...
Tycker amrisarna har en ganska bra medelväg...Hi, how are you? How's it going? etc...
KRAMAR!!!!!
Jag tror att det beror på vart man jobbar och vem man är om det är tillåtet att visa intresse.
Vi svenskar har ju i vår kultur ett drag av att inte vilja verka nyfikna. Hos oss är det ofint det har vi uppfostrats med, det minns man väl från när man var barn och någon granne var extra nyfiken!? Inte bra!!
Men numera så frågar jag sånt som ex -hur mår barnen?,för det är ju så kul att dela med någon annan och att få berätta själv också om sitt liv. Men det kanske är så att det beror på att jag sågott som
alltid har jobbar mångkulturellt??
Amerikaners Hi, how are you? How's it going? vet jag inte om det är så mycket bättre än vi svenskar....de vill ju inte ha något svar.....
Lite snabba funderingar från mig innan jag rusar tillbaks till jobbet..
Ewa
Ja, svenskan är väl inte det mest nyanserade språket kanske.
Men just flodhäst är ju lite poetiskt. Eller inte ... :)
Det är lustigt det där med hur svenskarna uppfattas - och hur vi uppfattar oss själva. Jag tycker inte att vi är så stela och ohjärtliga som vi är kända för att vara. Inte så yviga och känslosamma heller förstås. Men vänliga och intresserade. Lite lagom kanske! :D
Skicka en kommentar