Ett antal gånger senaste åren har jag träffat på människor som verkligen kämpar! Som kämpar genom att jobba hårt och mycket för att kunna betala räkningarna och försörja sina barn. En dag förra våren pratade jag med en kvinna som i snitt jobbade 75 timmar i veckan, ibland mer, ibland mindre. Detta på minimum wage så det hon fick ut varje månad var en för oss andra normallön, men för dubbelt så mycket arbete.
Okej, så här är det. Jag ville veta hur det är att jobba så mycket. Inte bara tro och tänka mig hur trött man blir. Trots att Mwaniki tyckte det var ett farligt experiment bestämde jag mig för att jag skulle jobba en sån vecka om jag en gång fick möjlighet. Och det fick jag. Och det var enkelt i mitt fall, jag tackade ja till alla pass jag erbjöds på mitt extrajobb som tillägg till mina normala timmar.
Det är inte ett lagligt antal timmar jag har arbetat, jag vet det, men jag tyckte mitt mission fick stå över det. Ingen, bara mig själv, kom till skada. Ok?
Detta var mitt schema den aktuella veckan.
Måndag: 9-5 och 21.45-07.45. Dagpass och vaken natt.
Tisdag: 8.30-19.30 och 21.45 - 07.45. Dagpass och vaken natt igen.
Onsdag: 8-4
Torsdag: 07.30 - 10.30 och 13.00 -23 och sedan sovande natt på jobbet, med jour.
Fredag: o7.30-15.00
Lördag: 07.30 - 15.30
Söndag: 14.30-22
Denna aktuella veckan jobbade jag alltså 81 timmar + en sovande journatt på jobbet.
Hur jag mådde? Jag fick en ordentlig förkylning som ledde upp till en ännu värre sjukdom. Hade som ni kanske minns lunginflammation för några månader sen. Kanske fanns ett samband, kanske inte? Jag var TRÖTT, ofattbart trött, och hade ingen aptit eftersom jag inte alltid kunde äta när jag borde utan fick småäta och fika istället. Jag hade totalknas mage och var låg och lättirriterad (mer än vanligt, ja).
Om någon nu tycker att det var jättedumt och oansvarigt av mig så är det okej. Jag kan förstå det. Jag var inte tvungen, det var mitt val. Men jag ville veta hur det var, få en liten känsla av det.
Men jag hoppas vi kan vara överens om att de låga lönerna som gör att vissa människor månad efter månad MÅSTE jobba så här för att klara sig är oansvarigt låga.
OCH, att det är värre.
Hur som helst. Ni som jobbar så här - NI är mina riktiga hjältar!
12 kommentarer:
Wow vad tufft av dig att prova på en sådan arbetsvecka. Jag är också grymt imponerad av de som alltid har det så utan att klaga när man själv klagar efter en 36-30 timmars vecka! Man får lite perspektiv på sin egen för det mesta bekymmersfria tillvaro. Jag har lagt till dig på min lista över fredagsbloggare nu!:-)
Omänskligt är vad det är.
Du är ju helt galen, men det var strongt gjort!
Under 5 år jobbade jag 70h/veckan, fast jag hade 2mån semester om året och kunde ha slutat när jag ville. Fy sjutton vad tufft att tvingas jobba så mkt för småpotäter...
Jag hade ju förövrigt heller ingen familj på den tiden...
Helt extremt GALET!! Inte konstigt att du belv så sjuk.
Det är verkligen hemskt att tänka på alla som verkligen jobbar på detta sätt. Här i US finns det m¨nga som jobbar så o ändå går dom på ruinens rand.
Kram till dig!!
Ja, de är verkligen hjältar!! Jag tycker att du också är en riktig hjälte som vill prova **så att säga -för deras skull**
Det är lättare att prata om något när man vet något om det även om du inte gör det hela tiden så kan du säga-Jag gjorde det X antal dagar och jag mådde pyton!!!
Jättekramar
Ewa
Fy fabian.. när sov du på måndag och tisdag? :P
Jag tycker inte det var oansvarigt, om man inte verkligen har gjort det själv vet man inte hur det verkligen är! Ett bra experiment från din sida, faktiskt. Jag har gjort samma grej själv och jag blev också sjuk i hela kroppen. Det beror ju såklart på vilket jobb man har, men min grej var 3 veckor på CITY GROSS och inte ens 80h´s veckor men kanske max 70, med 15min lunch och JULRUSH till kassan och knappt tid att kissa. Låt mig påpeka att det var det värsta jag gjort, nästan. För en slavlön.
Många jobbar ju sjukt mycket, typ advokater och VD´s - men de har förhoppningsvis inte samma belastning och lönen är ju säkert 1000 gånger högre. De advokater jag känner som dessutom undervisar på universitetet jobbar minsy 80h i veckan, oftast mer än så. (Men som sagt; lönen...)
Det är hemskt med minilöner och så mycket arbete, hur kan man sen vara en bra förälder också? Helt galet! Håller med dig om att det verkligen är hjältarna!
Förresten, när jag var yngre hade jag tre jobb och jobbade nog 80h/v ett tag, men då hade jag ett mål med det hela och kunde - som Pernilla - ha hoppat av om jag velat. Ingen hade dött av det liksom.
Mia: Vad bra att jag är tillagd! :) Det är superimponerande med dessa hårt arbetande människor, och SÅ hemskt att de måste! Själv jobbar jag nästan alltid ca 50 timmar i veckan och är supertrött av det, men då är det KUL jobb som jag har hyffsad lön för.. lite skillnad.
Marianne: Verkligen, denna hemska värld!
Pernilla: USCH, det är ju sjukt mycket! Och ändå är du så SNYGG, trots att du slitit så! :) Hoppas allt är bra! KRAM bästis!!
Annika: Dessa minimum wages som finns hos er och här i Skottland är ju skamliga.. Och det är ofta för fysiskt hårt arbete. Hemskt! Och ändå blir resultatet ett liv i fattigdom..
Ewa: Ja men dom får hundra fler stjärnor i himlen!
Sussie. Jadu.. Typ på cykeln mellan jobben..
Its all about me: 80 timmar hemifrån på jobb är så vansinnigt mycket och sen ska man hem, äta och varva ner.. inte möjligt. Säkert lättare om man tjänar bra men måste ändå slita ordentligt.. Tror de gränser som finns, mellan 30 och 40 timmar är ett bra maxantal..
det skulle vara intressant att jobba så mycket för att testa. på mit tjobb skulle det dock bli likte väl stillasittande s¨å baken skujlle nog ta stryk
Tycker det verkar sunt att ha provat på det ! Men var rädd om kropp och själ i framtiden, du ska hålla länge :) KRAM Hanna
Skicka en kommentar