Om mitt inlägg om fingeravtryck och provokationer verkar lite luddigt och inte har nån poäng så ville jag med det mest säga att det är lätt att tro sig vara öppen och tycka om olikheter mellan människor. När man sedan hamnar i situationer där det uppstår kulturkrockar verkar många tycka att den där främlingen mest är ganska konstig ändå, det tycker jag är läskigt. Folk läser in beteenden utifrån egna fördomar om andra eller tycker kanske att nån pratar för lite eller för mycket eller upplever någon som lat i en situation som är ny för denne och där personen faktiskt inte vet vad som förväntas av honom/henne. Eller inte är riktigt att lite på andå.. Jag har hundratals exempel bara från mitt och Mwanikis liv tillsammans och många gånger har vi känt oss extremt obekväma med vad människor säger eller de signaler de sänder ut. Kan genom det tänka mig att det är så här för många där ute!
Skulle vara intressant att läsa också om andras erfarenheter, inte minst från er med erfarenhet av förhållanden med någon från ett annat land, annan socialgrupp eller nåt annat så skriv gärna om detta om ni vill! :)
7 kommentarer:
Oj, jag har inte varit tillsammans med någon från Sverige sedan jag var "liten", så jag är liksom van med andra kulturer... Jonas var ju svensk även fast han inte såg så ut (hehe), och där kanske den största kulturkrocken av alla var... Jag är själv så blandad i min personlighet att jag helst är med någon annan lika blandad...
Det blev dock många krockar mellan B och mig (vi var tillsammans i nästan 4 år, han från Algeriet) Egentligen så många att de inte ens går att skriva här, men vi hade för det första olika humor (humor är extremt kulturellt betingat!), sedan olika syn på mat (jag har så svårt för arabisk mat, förutom couscous och sånt, men deras godsaker och skumma grytor..) Sedan såklart många djupare saker, såsom religiösa saker - även om man inte var supermuslim så hade vi helt olika teorier och ideer om saker.
Här i Sthlm tycker jag dock inte att någon någonsin ifrågasatt hur det är att vara tillsammans när man är från så olika länder, typ alla är det här så det är inget konstigt. Dessutom är jag ju uppvuxen så och har aldrig hört något. Vad olyckligt att människor säger saker till er/sänder ut konstiga signaler!
Ps. Jag håller med dig om att alla utgår ifrån att ens eget land har de rätta normerna och tankesätten; typ som att the Swedish Way is the Only Way. På så sätt tycker jag att svenskar är extremt inskränkta.
Både jag och maken har samma bakgrund (svensk) men vi bor i en extremt invandrartät förort (i Sverige). Vi främmande fåglar både för grannarna (som mestadels kommer från andra länder) och bland gamla vänner och nuvarande arbetskamrater (som mestadels är ursvenskar). Det blir en hel del kulturkrockar - vi tvingas liksom tänka till lite, varje dag, det går inte alltid på räls utan man får erövra varje relation, varje möte. Det är på ett sätt lite jobbigare, men samtidigt otroligt mycket mer givande och mycket roligare! Lite som att bo utomlands (vilket vi bägge gjort i omgångar). Jag skulle aldrig vilja bo på något annat sätt, och jag är glad att våra barn får växa upp så här. Jag blir tokig på alla ursvenskar som bor i innerstan och som verkar tro att alla konflikter och skillnader är av ondo. Dessutom vet de inte ett dugg om hur Sveriges befolkning ser ut nuförtiden för de vägrar öppna ögonen och vidga vyerna en aning. Aldrig att de av nyfikenhet skulle flytta på sig några kilometer och upptäcka en annan verklighet i deras eget land. Samtidigt kan de spendera tiotusentals kronor på att åka till andra länder och skryta vitt och brett om hur mycket de lärt sig om andra kulturer?! Jag hade också en idé om att alla skulle tvingas beblanda sig, skulle länka till ett inlägg i min blogg om jag kunde men vet inte hur man gör:-)
Jo, alla går nog ifrån sitt eget land då det gäller olika normer.. men så är det väl ang allt, man utgår från det om är bekant, för något annat kan man inte göra?
Jag tänkte först att jag inte har någon erfarenhet ang detta... men å andra sidan.. Jag har bott hela mitt liv som en minoritetsgrupp i mitt eget land. Finlandssvenskarn auppgår till eendast ett par % av Finlands befolkning. (6% tror jag det rör sig om.) Och visst har jag mött och möter fortfarande på rasism. Ofta helt öppet i företag tex. De vägrar helt enkelt att betjäna på svenska och tillägger ibland en elak kommentar på finska. :P
Ja, nu kom sonen hem så jag hinner inte fortsätta mina funderingar inom detta intressanta ämne.
Men Emma vad tråkigt att höra att ni drabbats såpass ofta av inskränkthet!
Själv är jag ju tillsammans med en "svensk" svensk så jag har inte direkt mött ngåra problem pga kulturkrockar oss emellan. Jag kan förstå att det kan vara tufft dock. Även om jag också tror att det tillfär otroligt mycket i en relaion! Jag tror att bara man har grundläggande värderingar kan man övervinna det mesta i olikheter mellan varandra. Men visst inser jag att olika bakgrund spelar in.
Jag är ju själv adopterad och ser därmed inte svensk ut. Detta har väl i vissa fall gett upphov till en del kommentarer eler händelser. Dock kan jag se på de flesta med glimten i ögat. Känner mig ursvensk och ÄR ju rent kulturellt det också.
Men jag förstår om vissa kan känna förvirring eftersom jag har asiatiskt utseende.
Tyvärr är nog väldigt många svenskar inte alls så öppna som de själa tror vad gäller andra kulturer. Många tror att de inte har fördomar men när det väl kommer till kritan så ser de allt genom sina extremt svenska glasögon, har jag märkt.
Tråkigt. Till viss del tycker jag även mig ha märkt att det rent generellt är vanligare med uttalad rasism i Skåne faktiskt. Iallafall tycker jag att jag märkt mer av det där än i t ex Stockholm. Men vad detta beror på vet jag inte.
Kramar!
som tillägg vill jag säga att det blir kulturkrockar inom samma land också; det är ju STOR skillnad på svenskar och svenskar! Min släkt i Fagersta t.ex, herregud -jag är mer olik dem än exets släkt från Algeriet, t.ex. Det går ju inte att jämföra samer med stockholmare, eller ens "ursvenskar" från små byar med folk från storstäder. VAd är egentligen svensk längre..? För mig tog det nog kanske...20 år av mitt liv innan jag förstod vad svenskar var, haha, jag är inte själv uppvuxen så och kultur är SÅ intressant. Que Viva!
Jag skulle vilja ta fasta på det Sussie säger här ovan, för jag tycker att det är viktigt: att alla utgår från sitt eget land och sin egen kultursfär när det gäller normer om vad som är normalt, bra osv. Det är INTE bara svenskar som gör det, det är faktiskt vanligare att folk ser genom sina egna kulturella glasögon än att de inte gör det runt om på jorden.
Ett handfast exempel från Egypten: Förmannen för trädgårdsmästarna i området skaffade en ny "moj" för att kunna fästa slangen på kranen i trädgården. Jag frågade vad det skulle kosta. Femtio pund. Bra, när han hade fixat det gav jag honom femtio pund. Han blev lite småsur. Jag fattade ingenting, han hade ju sagt femtio pund och det fick han. Så fick jag det hela förklarat för mig att det finns inget fast pris på liknande tjänster, det är SJÄLVKLART att man visar sin uppskattning genom att göra en gentjänst, och eftersom jag som utlänning knappast kommer att hjälpa hans mormor med att rensa dadlar (eller nåt) så är det kutym att ge en slant i stället. Summan på den slanten är så stor som man uppskattar tjänsten till. SÅ KLART! Utlänningar är bra korkade som inte fattar det. Medan jag tycker att det finns tariffer och priser på allt ...
Jag ska tillägga för att undvika missförstånd: Vi blir väldigt väl behandlade här och folk är väldigt vänliga och tillmötesgående. Men ibland fattar vi inte SJÄLVKLARA saker.
Folk här reagerar precis som vi svenskar ibland gör i Sverige: Men fattar de inte? Det är ju SJÄLVKLART.
Så det är inte bara svenskar som är "såna".
Ja, sen har jag en massa andra tankar som sagt, men det får räcka just nu.
Skicka en kommentar