Jag hade en av mina goda vänner här över på en fika förra veckan och eftersom vi båda är mammor så kom BARN upp på agendan ett antal gånger. Prata barn behover vi mammor göra ofta nämligen. Vi pratade också om de män som är pappor till våra fina barn och hon berättade för mig om nåt som retar upp henne nåt enormt med sin dotters pappa, en man hon nu är särbo med, men ännu har en relation med. Det irriterande är att han tycker att han ska ha lika mycket inflytande över besluten om barnet som hon, trots att han ju bara är pappan. En pappa kan tycka och ha åsikter, men mamman bestämmer, menade hon. Det var ju inget jag höll med om alls utan tyckte hon skulle vara jätteglad for att hon har en pappa till barnet som vill vara med och bestämma och hon blev jättechockad MEN tyckte det var superkul att jag tänkte så och ville veta mer om det sättet att se på det. Hon sa också att andra hon berättat detta för helt hade hållt med henne. Hur som helst slutade inte diskussionen med att vi var överens men vi tackade varann för varandras nya infallsvinklar!
Jag själv lever ju med en man som har åsikter om allt. Ja, allt. Jag trodde jag var värst/bäst i världen på tyckande om allt men jag har onekligen met my match! Det är inte helt sällan åsikternas kamp hos oss och på samma sätt som folk ibland sagt till mig att jag alltid ska tycka tvärtemot tänker jag det om honom. Även om jag tycker att det är extremt respektlöst att avfärda människor med att säga att ”så där tycker du bara för att jag tycker på andra sättet” så sitter jag där och tänker att jag minsann nästa gang ska säga nåt som gör att jag lurar honom att säga fel och att vi blir överens. Om ni förstår. Men vad roligt det är! Och jag tänkte på det idag när en vän på facebook skrev att hon vill utmana sig själv mer – tänk vilken grej att bo med en man som utmanar mig genom att vilja diskutera allt – hela tiden. Det önskar jag faktiskt alla, en positiv ifrågasättare som vill prata mycket. Det slutar ju inte alltid med att man blir överens, men ändå, vad BRA!
Vem utmanar dig, vet du?
Jag själv lever ju med en man som har åsikter om allt. Ja, allt. Jag trodde jag var värst/bäst i världen på tyckande om allt men jag har onekligen met my match! Det är inte helt sällan åsikternas kamp hos oss och på samma sätt som folk ibland sagt till mig att jag alltid ska tycka tvärtemot tänker jag det om honom. Även om jag tycker att det är extremt respektlöst att avfärda människor med att säga att ”så där tycker du bara för att jag tycker på andra sättet” så sitter jag där och tänker att jag minsann nästa gang ska säga nåt som gör att jag lurar honom att säga fel och att vi blir överens. Om ni förstår. Men vad roligt det är! Och jag tänkte på det idag när en vän på facebook skrev att hon vill utmana sig själv mer – tänk vilken grej att bo med en man som utmanar mig genom att vilja diskutera allt – hela tiden. Det önskar jag faktiskt alla, en positiv ifrågasättare som vill prata mycket. Det slutar ju inte alltid med att man blir överens, men ändå, vad BRA!
Vem utmanar dig, vet du?
12 kommentarer:
Tycker absolut att bägge fldrarna bestämmer vad gäller barnet.
Svårare blir det förstås om barnet mest bor hos mamman, då måste ju faktiskt mamman ha mer att säga till om. Men, ändå...
Nog ska pappan vara med och bestämma ändå. Tänk så många frånvarande fäder det finns. Din kompis borde vara glad över att hennes särbo bryr sig så pass mkt som han gör.
Kram!
Annika: Jag tycker som du men hon var bestamd, en mamma har sista ordet om allt rorande ett barn.. Och hon menade att det skulle vara samma om de bodde ihop. Hon blev forvanad over min sambos insikt i saker om Gustav och menade att det val anda ar ovanligt att det ar sa.. Men det tycker jag inte det verkar vara bland vanner i ovrigt. Intressant hur som helst! Hoppas du har en skon kvall! Kram!
För mig är det självklart att man delar ansvar och omhändertagande för barnen. Kan uppleva det lite skrämmande när någon tycker som hon för oftast blir barnen lindade runt ett finger dvs mammans.
Skulle bli smått tokig om jag själv skulle bära ansvar för två barn och inte få någon som helst hjälp. Hon borde både vara glad och tacksam för sin särbos intresse.
Petra: Hon menar abslout att mannen ska hjalpa till men att han ALDRIG har sista ordet for mamman vet alltid bast vad barnet behover..
Mamman har inte alltid sista ordet. Definitivt inte.
Åå, tänk å hitta en karl som inte avgudar en och håller med i allt dumt som man säger och tycker utan kan resonera/diskutera med!
Karlavagnen: Kunde inte sagt det bättre själv! Men, får man en kvinna utan åsikter (tyvärr mer och mer ovanligt) så får man ju hoppas att hon är snygg istället.. ;)
Såå många tankar som jag får när jag läser här hos dig :), intressant. Jag undrar vart hon har fått sina självklara åsikter ifrån? Och att hon blev förvånad över att du tänker tvärtom. Varför ska mamman ha sista ordet? Man är ju två...jag möter en massa engagerade pappor (och mammor) varje dag. Tänk om dom inte fick säga sitt! Så hemskt.
Om jag ser ur barnets perspektiv, så är väl avsaknad av en pappa som bryr sig det som de flesta skillsmässobarn mår dåligt av. Och som många ensamstående mammor önskar sig...
Ja, det var några småfunderingar så här på kvällkvisten :).
Ha det bäst!
Jag var nog lite otydlig ser jag nu.
"Och som många ensamstående mammor önskar sig..."
Menar förstås at de mer än gärna vill att pappan är en del av barnets liv, inte försvinner ut i periferin någonstans. Att de är med på förskole/skol möten mm. Engagerar sig. Delar ansvar.
jag har också en karl som har åsikter om allt och som ska vara med och bestämma och besluta. jobbigt ibland eftersom jag helst vill bestämma själv :) men sist och slutligen jättebra iallafall!!
Men HALLÅÅÅÅ!!!!!
Hur har den kvinnan täänkt egentlgien?? Man är väl TVÅ om att få barn?! Oftast iallafall så finns det två föräldrar och då är det väl självklart att båda har ika mycket rätt att ta del av barnet. Både uppfostran och allt mysigt och roligt med barn.
Hm, att aktivt inte vilja det kan jag inte fatta. Alltså att aktivt inte vilja att den andra parten (i detta fall pappan) inte ska ara delaktig i barnets väl och ve, tycker jag är oförståeligt. Och även väldigt sorgligt eftersom ett barn alltid mår bäst av att fler än en person bryr sig om det.
kram!
Och jag håller med om att det är BRA att ha en partner som inte alltid tyckr lika! Att få nya infallsvinklar på saker och ting är ALTID en fördel! man behöver inte tycka lika, men att se saker från ett annat håll kan ka förståelsen för vad det nu än gäller.
Kram igen!
Självklart att båda föräldrarna har delat ansvar och delat jobb och därmed också delad bestämmanderätt! Min pappa (som kom från en kultur med matriarkat i Indonesien) sa alltid "mamma vet bäst" "det bestämmer mamma" om ALLT. Skitjobbigt! För som barn ville jag ha hans stöd i saker och ting, och jag tror inte att det bara var för att få som jag ville, utan för att det skulle vara en ... trygg mur att luta sig mot. I stället blev det en lucka i muren att ramla ut igenom. Ja det där blev ju kanske inte någon helt bra liknelse, men lite så. Barnet kan liksom inte lita på besluten eftersom det inte finns vare sig helmurat beslut bland de vuxna eller en diskussion mellan dem med ett påföljande enigt beslut. De stod aldrig eniga, den ena var bara ett fladdrigt "vet inte". Nä, för barnets bästa ska pappan (när barnet nu har en sån tur som har en engagerad far) absolut och ovillkorligen vara med i besluten!
Det blev lite rörigt det där, men jag vet inte just nu hur jag ska uttrycka mig bättre.
En jamspelle skulle man ju inte vilja leva med. Nä, skönt med människor som tycker saker, sedan är man som sagt inte alltid överens, men det betyder inte att man inte tycker om den andra. Tvärtom. Fast jag ska erkänna att jag ibland tycker det hade varit oändligt mycket lättare om han inte hade tyckt så mycket när det gäller inredning : D
Jag har och har alltid haft kompisar från alla möjliga samhällsgrupper och politiska åsikter och vad det kan vara. Det tycker jag är berikande, det får mig att utvecklas, tänka till och ifrågasätta mina egna självklarheter.
Erkänner dock att jag kan bli lite sån jag också ibland, som din M. Säger emot mig själv bara för att säga emot : D Är det någon jag inte tycker om skulle jag ALDRIG erkänna det, men med kompisar slutar det med ett stort garv.
Kram!
Skicka en kommentar