Embu town, 2007
Mwaniki och jag har suttit och pratat en lång, lång stund. Han berättade mer om hur han sålde små kolbitar när han var yngre. Det var hans sätt att betala hyran för sin första lägenhet som han delade med två vänner. Ingen el fanns men han minns att det fanns nån typ av vattenanordning i lägenheten. Ibland fungerade den, inte alltid. Men det var bra där. Mwaniki sålde kolbitar i vackra Embu Town och det gav sköna pengar. Såklart har han ju haft sin bananodling också. "Jag har varit en farmer och affärsman, länge", säger han. "I hela livet".
Nu har vi startat en egen liten farm i Kenya.. Vänner och familj i Kenya sköter om den och får såklart en stor del av vinsten. Jag kan sitta och prata om detta i timmavis för det är så fantastiskt hur en liten summa från oss kan skapa nånting som genererar pengar och välstånd för många därborta. Jag träffade människor i Kenya som jag aldrig aldrig glömmer. Människor som jag hoppas kunna besöka snart igen. Människor som imponerade nåt så vansinnigt på mig.
Mwaniki frågar mig i bland om varför så många i väst (och han menar inte detta som en förolämpning vill jag påpeka) inte är villiga att kämpa för nånting. Allt ska vara enkelt. Aldrig nån kamp. Helst inte hårt arbete.
Vi har aldrig behövt kämpa, säger jag då. Vårt liv är ofta så enkelt.
För enkelt?
12 kommentarer:
Du har verkligen en spännande blogg!
Della: TACK! Och dina bilder är helt fantastiskt bra! :)
Jag trodde att jag skulle få vara delägare i farmen, inte så mycket för mina agronomiska färdigheter utan mer för mina ekonomiska.
Jag vill också ha en farm "vid foten av berget Ngong" som Karen Blixen så vackert beskriver i sin bok.
Pappa, den vita massajen: Du blir delägare i oljefabriken med alla dina cash men du kan självklart också vara med ett hörn när vi odlar också! Men då måste du snart åka dit igen så du kan hålla koll på odlingarna!
Spannande och SA bra med en egen farm. Ja, tank vad man kan gora skillnad med sma medel... Vore spannande att hora mer! Kram
Verkligen ett bra och tänkvärt inlägg! Det är så bra det ni gör, och det Mwaniki säger är något vi alla verkligen borde ta oss en tankeställare på för det är ju exakt så det är, och så ska det väl inte vara..?
Visst är det så, endel kämpar och har det bra. Endel vill inte kämpa och har det (kan ha det) bra ändå... Min mans xfru har aldrig i hela sitt liv haft ett jobb. Hon vill inte ha ett jobb, det går inte jobba när man är tvåbarns mor säger hon. Det finns ingen tid till arbete. Hon har sommarstuga och bil, eftersom det är så jobbigt att åka spårvagn och barnen kan ju bli sjuka då måste man ha bil så man kan komma till sjukhuset fort. Fråga inte mig hur ekvationen går ihop, men jag tycker hon verkar ha det bra.
Absolut!
Här behöver man ju verkligen inte kämpa! Inget jobb? - det fixar staten! Inga pengar? -det fixar staten! Ingen bostad? - det fixar (typ) staten!
No worries gör ju att man inte vet hur det känns att behöva kämpa.
Det visste jag inte att ni hade..?Berätta mer om er farm!
Det där med att kämpa tror jag du har en point med... att vi har det för bra.
Mem det är nog olika från människa till människa. Här i Finland har vår generation (men vi var nog den sista) blivit påminda om kriget av våra mor o farföräldrar (de som haft den lyxen at ha haft far o morföräldrarna i livet o kunnat berätta om krigsåren) och har nog en annan inställnig till mycket.. vill jag tro iallafall.
Så fantastiskt med en farm, berätta mer. Blir helt till mig över att ni gör det för dem.
Självklart har Mwaniki en stor poäng i det han säger. Många människor är inte beredda att kämpa för sig och andra medans andra människor inte har gjort något annt
Berätta mer! Jag vill också veta mer om er farm! Vad spännande och vilket bra projekt!
Nej, vi behöver inte kämpa alls i stora delar av världen, och andra måste kämpa alldeles för mycket.
Lycka till m lilla " firman ", låter toppen!! Kram Annelie
Skicka en kommentar