Hemma från en lååång och konstruktiv jobbdag. Var ute på ett hembesök idag när jag kom att tänka på vilken stor affär det är eftersom det ju innebär risker för oss. För inte så länge sedan mördades en tjej med mitt jobb under ett jobbpass i England och nu finns en mängder med rutiner som ska öka säkerheten eftersom vi ju besöker familjer med dokumenterade "beteendeproblem". Eller som min kollega uttryckte det: "they are not referred to us because of their social skills...", "de arbetar inte med oss på grund av sina sociala färdigheter...".
Vårt jobb börjar med en "assesment" där vi utreder familjen och reder ut vilka stödbehov familjerna har. Den kan visa att man behöver erbjuda föräldrautbildning, hjälpa till med ansökan om ekonomiskt bistånd, deltagande i rehabilitering av något slag, ge livserfarenhet till barnen eller "tenancy management". Här gör man också en riskbedömning som visar om man kan eller inte kan besöka familjen ensam, utan en kollega, om man ska undvika att besöka familjen när farbror X är på besök eller att man bara får träffa familjen på kontoret med kollegor som håller ett öga på mötet.
Idag åkte jag ensam till min klient men då är reglerna att man
1. Skriver på tavlan i vår administratörs rum var vi är (adress och klientens initialer) och när vi kommer tillbaka. Är vi inte tillbaka i tid ringer hon eller någon annan och kollar så vi är ok.
2. Vi ringer till en kollega innan vi går in till klienten och säger när vi förväntar att mötet är slut.
3. Vi ringer när vi lämnat klienten och är på väg tillbaka. Om vi inte ringt den tid vi sagt att vi tror mötet är slut ringer kollegan och kollar så vi är ok. Svarar vi ej på 15 minuter ringer man till polisen som har som prioritet (no such thing as "det finns inga bilar nu, vi kommer så fort vi kan") att åka och hjälpa oss.
Var sjätte vecka uppdateras alla riskbedömningar och då kan ändringar göras om det tillkommit risker med att besöka familjen (eller tvärtom, riskerna kan ha minskat).
Nu ska jag natta lillot och sen få lite egen tid och läsa mina favvobloggar!
6 kommentarer:
Det måste kännas tryggt att säkerheten är så hög. Fint leende Gustav hade på bilden.Ha en bra kväll!Jag mår mycket bättre nu, tack för att du skrev lite kloka saker, du fick mig genast på bättre humör. Ibland behöver man bara få ut det på ett eller annat sätt. Ska gå vidare nu och laga kenyanskt the till mannen min!Hemmafru som man är!
Oj! Ja det är bra att ni har utökat säkerheten! Det behövs om man har ett jobb med högre risker än normalt.
Otroligt bar med polisen också. Att de har prio när ni ringer OM ni ringer.
Super!
Hoppas nu att du får en skön kväll!
kram!
Låter som mycket bra säkerhetsrutiner på ditt jobb - det är otäckt att ni måste ha sådana men verkligen bra att det tas på allvar och efterlevs.
Kram!
You are my hero som gör det jobb du gör! Hur mår världen när det kan vara farligt att hjälpa någon?
KRAMAR!!!
Skriva på tavlan. En whiteboard eller blackboard. Sådana misstag kan suddas ut av kollegor som är förvirrade efter en natts kräkande eller huvudet fullt med basilusker och feber. Den rutinen får ni nog bättra på.
Korta ner tiden att inte svara på 15 minuter till 10 åtminstone... 15 är väldigt lång tid
Tycker jag...
Satja: Ja, säkerheten är viktig och den gör att man känner sig säker i nästan alla situationer! BRA att du mår bättre! Kram!
Saltistjejen: Ja, faktiskt är OJ ett bra ord om det hela, jag tänkte själv OJ när jag var ute och jobbade och tänkte att det kunde vara intressant att skriva om det. :) Kram!
Petra H: Ja rutinerna är jättebra och vi jobbar hela tiden på att göra dom ännu bättre. Kram!
Marianne: TACK, du är så snäll som säger så! Ja ibland kan man önska sig lite mer tacksamhet för allt jobb vi lägger ner och för att vi vill se postiva resultat! Men.. Kram!
Karlavagnen: Vår admin-tjej minns allt ändå även om det suddas ut, hon är fantastisk! :)Och jag tar med mig tipset om 15-minutersregeln! Kram!
Skicka en kommentar