lördag, januari 24, 2009

Mammaliv!


Kom hem från jobbet efter ett och kunde glädjas åt att Mwaniki och Gustav hade hjälpts åt att storstäda. Därför har jag bara behövt ägna eftermiddagen och kvällen åt lite mamma-småplock. Ni vet, handla mat (med sällskap av ännu liten glad unge), sticka inom jobbet och hämta glömd sak (med sällskap av börjar bli ganska arg unge), promenera hem (med sällskap av liten skitarg unge som bara ska gå om han får en fanta (??) sen), tvätta och torka och stryka tre maskiner tvätt (med sällskap av nu ganska lugn unge), laga middag till ikväll (med sällskap av rätt arg nu igen unge), laga och frysa in annan middag till onsdag då ingen är hemma hela dagen och vi kommer hem sent (med sällskap av ilsken "detskavaraketchupigrytanRAAAAAAAAH"-arg unge), rensat ur en garderob (lovar, snart blir det kast med liten arg unge), gjort sallad till middagen och en sockerkaka (ensam, argot såg på TV), skypat med S (med sällskap av tillochfrångladtillochfrånledsen liten unge) och så bada och vällinga och natta liten jättetrött och arg unge. Puh.

Tänk om han bara kunde sitta på en och samma plats en hel halvtimme nångång. Och limma fast lite glitter eller nåt på en papperslapp. Eller klippa i pappret med en barnsäker mönstersax.

Jag kräver inte så himla mycket faktiskt.

3 kommentarer:

✿Ewa sa...

Jag ler som vanligt åt det du skriver. Ler, för att du beskriver så bra hur det kan vara :). Och jag minns, även om det är bra länge sen jag var mitt uppe i det du beskriver. Om livet är en skola så undrar jag om det är just tålamod man övar när man har småbarn ;)?

Idag i Svd är det en artikel om en bok som just kommit ut. Kan vara kul att läsa även om jag tänker att detta inte alls är något nytt för dig :).

Ha en bra dag!

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/artikel_2368145.svd?component=email#sendarticlebyemail

Anonym sa...

jadu, den tanken låter alldeles alldeles bekant! :) jag har också en son som INTE kommer sitta och klippa en halvtimme.. om ens fem minuter.. :) spring i benen är bara förnamnet!

Marianne sa...

Hahaha, lugn, bara lugn, det går över. Om så där en 30 år : )