Läste att Vimmelmamman (vars blogg jag rekommenderar varmt) varit hos BUP (Barn- och Ungdomspsykiatrin) för att hitta verktyg att tygla sin trotsiga gullegris Lennox. Ska det behövas?, tänkte jag men så kom jag på att Gustav just skrek till han kräktes (för att han inte fick vara med mig när jag gick på toaletten i två minuter) och sen somnade svettig och utmattad på mattan i sovrummet. Älskar det friska och sunda i att bli arg och jag gör ingen stor sak av det men tips tas ju alltid emot.
Moderlivets mödor, säger jag bara. Moderlivets jäkla mödor.
12 kommentarer:
Jag läser också vimmelmamman då och då. Jag tänker såhär...näää det behöver man inte i vanliga fall, när allt är som det ska runt omkring.
Men för henne och den lilla familjen är det "inte som vanligt just nu". Då är det rätt klokt att prata med någon som är proffs. För vad är "vanligt" beteende och vad beror på mig när jag är sjuk och min värld är upp och ner. Vänner & släkten finns ju, men är ibland lite för nära för att se objektivt. Det jag också tänker är vilken tur att dom har fått tid på BUP som i vanliga fall har så ont om tider...
Jag har svarat dig inne hos mig, men boken är verkligen riktigt bra!
Kram och ha en fin lördagkväll du med!
Hoppas man träffar på just proffs på PBU/PUB då, de jag har träfffat gick att manipulera på en sekund. Mitt minne av att gå dit som liten är endast negativt.
Ewa: ABSOLUT! Det är givet! Jag gjorde mest kopplingen om BUP till min egen lilla unge och hans trots.. Och kom på att tips och råd är alltid bra! :) Ska kolla din blogg nu! Kram!
Annaluna: Trist att höra, det ska ju vara en bra upplevelse. Tror absolut att vissa går att manipulera men det är också en roll man kan låta sig få. Jag har vissa ungar på jobbet som går hem från våra möten och garanterat säger om mig att de manipulerar mig, säger vad de vill att jag ska göra osv. Jag vet dock precis vad de håller på med och hur jag hanterar det. Det är ju ett ordentligt problem med barn och ungdomar som ljuger sig undan hjälp för sina problem och man lär sig känna igen det. Hoppas allt blev bra ändå för dig, utan den hjälpen. Kram!
Emma, bara så att du vet. Jag förstår att du vet :), ibland behöver man verkligen tips och råd från omgivningen när ens lilla hjärta förvandlas till en person man helst skulle vilja sälja billigt eller ge bort! Vem som är starkast "jag eller den lille" kommer jag ihåg att jag undrade massor av gånger. Jag kom alltid fram till att det var jag. MEN som sagt jag minns att jag var rätt matt ;). En kompis med en dotter som var ca två år äldre än min då treåring sa att det blev bättre när hennes var fem...ojoj vad jag väntade ;). Kan väl säga att det gav mig ork men det fortsatte ett tag till haha!
Om BUP har även jag lite funderingar runt...men det är en annan diskussion.
Kram
Anonym: Verkligen, tips och råd är toppen! Jag har också mycket hjälp av erfarenheter från jobbet där jag jobbar med familjer. Dock går det INTE att jämföra med när ens egen lilla snuttebollegullis blir satan själv. ;) Vet (nog?) inte vem du är men välkommen tillbaka med din erfarenhet om BUP om du vill, jag är jätteintresserad av andras erfarenhet av olika hjälpande (som de ju SKA vara, men är dom) myndigheter! Kram!
Fast jag syftade mest på att den en vuxen i min närhet som manipulerade dem att tro att en annan vuxen i min närhet var en dålig vuxen, fast det egentligen var tvärtom. Det var skrämmande att se hur lättlurade de var och deras makt. Jag tappade helt och hållet tron på sveriges "hjälp" i den bemärkelsen, och tror att det behövs mycket mer kompetent personal än de som generellt sitter på PBU. De jag träffade i olika omgångar under flera år kändes som att de hade noll koll på saker och bara en lite teoretisk utbildning som inte gav mig någonting - mer än möjligtvis att få PRATA med någon. Någon hjälp gav de mig inte.
Däremot fick mamma ett BRA tips av någon, som jag inte vet vem - när pappa stack och jag var livrädd som liten och inte lät mamma gå på toa utan mig + att jag fick raseriutbrott då jag bara skrek och skrek satte mamma mig i sitt knä och höll om mig hårt tills jag slutade. Minns så väl hur jag kämpade för att komma loss men hela tiden tänkte "släpp mig inte, släpp mig inte". Jag måste ha varit vidrig, hehe. Men mamma släppte inte och det var nästan som ett litet test för att se om hon också skulle lämna mig, tror jag... Conclusion: jag har dåliga erfarenheter men det finns säkert många bra också:)
Alla känslor måste få komma fram, ingen får hämmas. Man ska få skrika och vara arg, man måste få gråta och vara ledsen. Det här är viktiga saker.
Ps! Annaluna, vilken underbar mamma du har. Grattis.
Annaluna: Vilket haftigt minne av din mamma maste jag saga, tror inte manga fattar att det kan vara sa ratt att gora sa. Har pa jobbet har vi ibland barn som agerar ut bara for att de vill visa att de vill vara har. Kan verka konstigt for manga men barn har sina satt att uttrycka sig pa.. Kram!
Pernilla: Precis! Nar Gustav for ett tag sedan hade ett utbrott sa en person (som han knappt kanner) till honom att han var sjalvisk som grat. HUR KAN MAN KALLA EN TVAARING som trotsar for sjalvisk? Obegripligt att ha sa lite insikt och jag blev rasande! Den diskussionen kan vi ta en annan gang, annu arg! ;) Kram!
Emmama haha! Ser nu att jag blev anonym här ovanför...det var ju jag. F´låt :) Är kanske lite GI ketosig i huvudet fortfarande utan att veta det
Ewa
Ewa: Jag anade det nastan for borjan pa ditt inlagg lat som ett svar pa mitt forsta svar till din forsta kommentar. Om du forstar vad jag menar.. :) Kram!
Att vända sig till BUP för trots tycker jag inte man skall göra i första läget.
Först bör man vända sig till BVC (oftast har de både barnläkare och barnpsykolog knutna till sig), föräldragrupper, dagispersonal, läsa litteratur/forum o.s.v. Även socialtjänsten har familjebehandlare man kan vända sig till för att få råd. Oftast får man bra tips och råd där.
Men om ingenting fungerar och man står handfallen - då kan BUP vara bra.
BUP har hiskeliga väntetider och många vill få tid där. Det är inte alla som får det och vissa får vänta i flera år :-(
Personligen tycker jag BUP skall ägna sig åt de barn som man inte vet hur man skall hantera: de med psykiska funktionshinder som ADHD, DAMP, Tourettes syndrom m.m.
De kan hjälpa till med medicinering av barn m.m.
BUP är en av de få instanser där barn med funktionshinder kan få hjälp eftersom de inte lyder under rehabiliteringsenheten som handhar utvecklingsstörningar typ Downs syndrom.
Många barn får försenad skolgång tack vare att väntetiderna hos BUP är orealistiska. Ibland får de hemundervisning för skolan kan inte ha dem i gruppen, likadant får de ingen medicin i tid och därmed halkar de efter i skolan.
Totalt oacceptabelt!
Jag tycker BUP skall vara en sista instans dit man vänder sig om man inte hittar någon lösning hos ovanstående instanser.
Så nej, att vända sig till BUP för enbart trots går bort. Trodde inte ens de tog emot sådana ärenden, men jag hade fel. Vad jag tror Vimmelmamman gör är att hon vänder sig till BUP för hon är rädd att hennes cancer påverkar familjen negativt och att sonens trotsutbrott kan bero på det.
Det är ingen "vanlig" situation och därför tycker jag att detta fall är legitimt för BUP.
Gillar inte att uttala mig om andras privatliv, men nu skriver hon ju om det i bloggen så... :-)
Skicka en kommentar